Fru talman! Får jag bara med några få ord kom-
mentera ett par av de ting som har varit aktuella i
debatten.
Först må det väl medges mig att notera att debat-
tens linjer följer relativt tydliga uppdelningar i huvud-
frågan om vad man tycker om den europeiska unio-
nen. Vi som tycker att idén om den europeiska unio-
nen är rätt, som ser den som något oändligt mycket
mera än ett projekt om ekonomiskt samarbete, som
ser den först och främst som ett värn för freden och
friheten, är generellt uttalat beredda att gå vidare i
den riktning som unionen har stakat ut.
De som inte gillar unionen är på motsvarande sätt
inte beredda att rösta ja.
Fru talman! Jag har två kommentarer. Den första
gäller Irland. Jag tror att den svenska riksdagen hög-
gradigt skulle uppskatta om våra beslut eller eventu-
ellt våra folkomröstningar får bli svenska angelägen-
heter. På samma sätt tror jag att det irländska folket
och det irländska parlamentet uppskattar att de får
hantera sina frågor vid en eventuell anslutning till
Nicefördraget. Vad Sveriges riksdag har att göra i dag
är att säga vad Sveriges riksdag anser vara av största
intresse för Sverige. Utskottet föreslår att riksdagen
ska svara ja på regeringens fråga om vi bör ansluta
oss till Nicefördraget.
Den andra kommentaren, fru talman, handlar om
huruvida vi är på väg att bryta mot regeringsformen.
Jag vill bara understryka vad vi i utskottet har fram-
hållit när vi har behandlat frågan, nämligen att vi, om
Sverige skulle hamna i en situation då vi inte anser
oss kunna biträda ett internationellt fördrag som EU
är på väg att fatta beslut om, kan anmäla detta i god
tid och blir därmed heller inte bundna. Den folkrätts-
liga komplikation som somliga synes ha hittat existe-
rar med andra ord inte. Därför har utskottet funnit det
väl förenligt med den svenska grundlagen att också
från dessa utgångspunkter säga ja till Nicefördraget.