Fru talman! Jag har inte förberett något anförande
till debatten. Jag hade för avsikt att sätta mig och
lyssna på dem som talade före mig och se vad jag
kunde få ut av det. Min personliga inställning och
mitt partis inställning i frågan är väl känd.
Vad man finner i en sådan här debatt är att vi talar
om samma sak med olika beteckningar och olika
begrepp. Det som kallas för folkens projekt av före-
språkarna för EU blir i stället till elitens projekt för
oss som är kritiska. Förespråkarnas ökat internatio-
nellt samarbete blir för oss maktöverflyttning, över-
statlighet och inte ett samarbete mellan självständiga
stater. När förespråkarna talar om samarbete och
integration talar vi i stället om en blivande superstat,
en fästning med allt högre murar. Kan vi inte komma
överens om begreppen och använder olika beteck-
ningar för olika skeenden blir det väldigt svårt att
diskutera. Det lär vi få leva med.
En annan sak som jag tycker är väldigt tråkig är
att vi inte kan komma överens om folkomröstningen i
Irland. Det lustiga är att förespråkarna för EU och
framför allt för ratificeringen av Nicefördraget har
tagit upp frågan om folkomröstningen. Samtidigt
säger man: Självklart ska Irland självt göra bedöm-
ningen av folkomröstningen. Det ska inte något annat
land göra, och inte heller vi här i riksdagen. Man kan
inte låta bli att säga: Det vara bara en tredjedel, och
det var bara 75 000 rösters övervikt, men det är klart
att vi inte ska lägga oss i det. Vad talar det för språk?
Vad är det för signal till Irlands folk och till regering-
en på Irland?
Jag menar att vi måste vara oerhört försiktiga när
vi i omskrivande ordalag ifrågasätter en folkomröst-
ning som enligt deras konstitution är avgörande. Om
det är någon som känner till att man enligt deras kon-
stitution kan göra om folkomröstningen om resultatet
inte är tillräckligt bra på något sätt så tala gärna om
det. Det känner i varje fall inte jag till.
Vi har ett legitimitetsproblem med Nicefördraget.
Vi hade redan i våras ett problem med EU:s framtids-
frågor, som vi hastade igenom i det sammansatta
utskottet. Vi var alla överens om att det gick för fort,
men vi hade liksom inget val. Det skulle gå fort för
att det skulle hinnas med. Vi var några som sprattlade
och talade om att det inte får gå till så här. Men vad
hjälpte det. Det blev ändå beslut här i riksdagen.
Vi har en legitimitetskris som hänger samman
med att det finns en majoritet i riksdagen för Niceför-
draget medan det enligt opinionsundersökningarna
finns en majoritet av svenska folket som är väldigt
kritisk till EU. Vad ger det för signal? Vad betyder
det? Det betyder att vi ska ta människors åsikter på
allvar och kanske se att vi här inte alltid själva klarar
av alla beslut som är viktiga och stora. Vi kanske
borde ha en folkomröstning. Självklart borde vi ha
det.
Jag förstår verkligen inte hur man kan låta bli,
särskilt med tanke på att JK har sagt nej till ratifice-
ring. Vi har inte heller använt Lagrådet i ratificering-
en.
Därmed tog min talartid slut. Jag vill bara yrka bi-
fall till reservationen.