Herr talman! Nordiska rådet har enligt kristdemo-
kraternas mening inte förlorat i betydelse på grund av
det fördjupade europeiska samarbetet bl.a. genom EU
och Europarådets arbete. Tvärtom har nya möjlighe-
ter öppnats. En intresseförskjutning har skett där det
utrikespolitiska och säkerhetspolitiska perspektivet
har fått allt större betydelse. I ett tidigare skede var
det t.o.m. otänkbart att behandla dessa frågor, som nu
senare får sägas ha kommit i fokus.
Nordiska rådet kan spela en roll, och gör det, som
ett forum för utrikes- och säkerhetspolitiska frågor,
inte bara för de nordiska länderna utan också för
länderna i vårt närområde: de tre baltiska staterna,
nordvästra Ryssland, Barentsområdet och Arktis. Det
nordiska samarbetet och samarbetet i närområdet är
en förutsättning för att stärka den nordliga dimensio-
nen inom EU och Europasamarbetet i stort.
Den blygsamma budget på 732 miljoner som
Nordiska rådet har till sitt förfogande skulle kanske
kunna antyda att Nordiska rådet inte har en särskilt
stor betydelse, men jag skulle vilja säga att Nordiska
rådets betydelse har en mycket vidare dimension än
den blygsamma budgeten tycks antyda. Och Nordiska
rådet kan få ett ökat inflytande som går långt utanför
Nordens gränser genom de vittförgrenade kontakter
som rådets medlemmar i förlängningen har.
Frågor av väsentlig karaktär för utvecklingen, inte
minst inom Nordens närområde, skulle kunna få ett
genomslag i en mycket större krets än vad som är
fallet i dag om vi bara mer effektivt använde de ka-
naler som står till buds. Att vidareföra väsentliga
frågor till vårt eget parlament, till EU-
parlamentarikerna och till Europarådsdelegaterna
skulle vara en mycket väsentlig uppgift för medlem-
marna i Nordiska rådet. Jag har själv haft glädjen att
vara med i den nordiska delegationen under några år,
mellan 1991 och 1998. Nu sitter jag i Europarådet
och får delta i ett annat samarbete.
Det har talats om olika sätt att förbättra de här ka-
nalerna till ökat samarbete med andra, och man kan
naturligtvis diskutera vilket sätt som är det bästa. Jag
skulle då vilja säga att även om man nu har möten av
annan karaktär som är öppna och där man inbjuder
EU-parlamentariker, de baltiska staternas represen-
tanter och parlamentariker från olika utskott i de
nordiska länderna och kanske också i de baltiska
länderna, så finns det ändå väldigt mycket mer som
kan göras i det här sammanhanget. Jag tror kanske att
man, när man behandlar frågor i de olika utskotten,
skulle kunna öppna upp genom att också utfärda en
inbjudan till att i utskotten i Nordiska rådet i vissa fall
komma och diskutera frågor från utskott i de olika
parlamenten. Ibland kanske man kunde - när vi har
sessioner, som vi nu kommer att ha här i Stockholm i
nästa vecka - låta en inbjudan gå ut där man talar om
vad man kommer att behandla och se i vilken ut-
sträckning även övriga parlamentariker skulle vara
intresserade. Detta skulle även gälla EU-
parlamentariker. Jag vet att man gör det vid konferen-
ser - under den tid jag var med hade vi säkerhetspoli-
tiska konferenser där det var vida inbjudningar - men
det skulle kunna ske i större utsträckning. Jag ska ta
ett exempel.
Närområdesutskottet har arbetat med barnens si-
tuation i vårt närområde på ett mycket förtjänstfullt
och föredömligt sätt.
Ungefär samtidigt började jag intressera mig för
denna fråga, men jag satt i Europautskottet i Nordiska
rådet. Jag kom in i frågan från ett annat håll. Jag hade
arbetat med den och väckt motioner som behandlats i
utrikesutskottet. Jag antydde att jag var intresserad att
delta i den konferens som kallades Baltic Call for
Children. Jag var delegat i Nordiska rådet, men satt i
fel utskott. Trots att jag påpekade hur intresserad jag
var av konferensen fick jag inte en inbjudan. Så strikt
kan arbetet ibland gå till, enligt mitt sätt att se alldeles
i onödan.
Innan jag slutar vill jag tala om två frågor som
man nu sysslar med i Nordiska rådet som jag tror
behöver lyftas till olika parlament i Norden, till de
baltiska staternas parlament, till våra EU-
parlamentariker och till våra Europarådsdelegater i de
olika länderna eftersom de frågorna är så stora. Nor-
diska rådet kan göra en insats, men det skulle kunna
göra en större insats genom att ytterligare lyfta dessa
frågor.
Det gäller först frågan om den sociala misären i
vårt närområde, som är mycket stor, och inte minst
frågan om barnens situation i närområdet. Jag menar
att det har en mycket stark bäring på utvecklingen av
demokrati, stabilitet och fred i framtiden i vårt nä-
rområde. Alla dessa försummade barn kommer att
vara en negativ faktor i demokratiutvecklingen.
Den andra frågan är miljön. Den nordliga dimen-
sionen inom EU behöver förstärkas och utvidgas med
tanke på den stora miljöförstöring vi har i f.d. Sovjet-
unionen och i många, jag skulle vilja säga de flesta,
av de stater som tillhörde den sfären. Låt oss finna
nya vägar att öppna Nordiska rådet och förstärka dess
betydelse.