Herr talman! Utvecklingen både i Norden och i
vår omvärld går snabbt. De nordiska samhällena
kommer att förändras i samspel med vad som händer
i vår omvärld. Tillsammans tror jag faktiskt att vi
bättre kan ta till vara möjligheterna, se begränsning-
arna och göra vår stämma hörd. Vi kan utnyttja dessa
framtidsmöjligheter bättre ju mer vi lyckas avskaffa
de hinder för kontakter och samarbete inom Norden
som fortfarande återstår.
Att riva gränshinder var också bakgrunden till att
Nordenutskottet i Nordiska rådet gav mig i uppdrag
att vara rapportör, att försöka göra en kartläggning
och komma med förslag. Den rapporten kommer nu
att behandlas på Nordiska rådets session i Stockholm,
här i riksdagen, om en vecka. Den heter Ett gränslöst
Norden.
Förslaget, som efter Nordenutskottets behandling
ligger hos Nordiska rådet, är att uppdra åt ministerrå-
det att snarast lägga fram en samlad handlingsplan för
hur störande gränshinder kan avvecklas inom Norden.
En hel del av de frågor som bl.a. Marianne Andersson
tog upp i sitt anförande behandlas i den här rapporten,
och jag hoppas nu att den ska medverka till att skynda
på arbetet. Den är faktiskt på ett antal punkter ganska
konkret. Det kan gälla teletaxor, de geografiska
gränsområdena och en del annat.
Det är viktigt att understryka att strävan inte alltid
är att utplåna skillnaderna mellan de nordiska länder-
na när det gäller exempelvis arbetsmarknads-, social-
eller skattepolitik. Men det är viktigt att informera
medborgarna om gällande lagar och bestämmelser
och se till att den som flyttar till ett annat nordiskt
land inte hamnar mellan två stolar och går miste om
t.ex. pensionsrättigheter.
Utbildningsområdet är centralt för nordiskt sam-
arbete. Det är rimligt och viktigt att de studerande får
fler och bättre valmöjligheter. De nordiska länderna
ska kunna behålla sin position i det internationella
kunskaps- och forskarsamhället, och då är det också
viktigt att vi underlättar ett utbyte mellan studenterna.
I dag finns ett antal problem, som jag pekar på i den
här rapporten.
Men det handlar också om att ta till vara möjlig-
heter. Jag tycker att t.ex. den verksamhet som nu
pågår i Skåne och på Sjælland i samverkan i Öre-
sundsuniversitetet är ett utmärkt exempel på hur man
gränsöverskridande kan skapa gemensamma resurser
där två och två blir mer än fyra.
När det gäller arbetsmarknaden diskuteras i rap-
porten ett system som ger alla i Norden en rimlig
anställningstrygghet och/eller en bättre trygghet för
den som blir arbetslös inom förslagsvis tre år efter
flytten till ett annat nordiskt land.
Ett annat förslag är att en flyttning mellan nordis-
ka länder inte ska leda till att man går miste om möj-
ligheten till ersättning från a-kassa. Det är några ex-
empel på det här området.
Det finns stora skillnader mellan de nordiska län-
derna i socialförsäkringarnas uppbyggnad. Detta i
kombination med svårigheten att få en tillförlitlig
information är ett hinder för rörligheten i Norden. Det
är viktigt att skapa en tillförlitlig service, där man kan
få ett klart svar på frågor om vilka rättigheter man har
vid flyttning, särskilt vid arbetspendling mellan de
nordiska länderna. Anita Johansson nämnde förut
Hallå Norden, som är ett led i den verksamheten.
I rapporten föreslår jag bl.a. att de nordiska län-
derna ska överväga att ge medborgarna bindande
besked från myndigheternas sida, dvs. de som har fått
besked ska ha rätt till ersättning om de gör ekonomisk
förlust på grund av att beskedet är felaktigt.
Ett annat exempel som tas upp i rapporten gäller
företag som är verksamma i flera länder. För dem är
det angeläget att kunna få gemensamt besked från
myndigheter i fråga om kontroller och godkännande,
liksom i skatte- och konkurrensfrågor. Ett exempel är
godkännande och kontroll av maskiner och annan
utrustning, för att vara mycket konkret. Det bör, me-
nar jag i rapporten, vara tillräckligt med godkännande
av myndigheterna i det land där företaget har sitt
hemvist.
Kultursamarbetet tas också upp. Det har traditio-
nellt spelat en central roll i kontakten mellan de nor-
diska länderna i strävan att undanröja hinder och ta
till vara möjligheter. Det är självklart att de nordiska
länderna har både språkliga och kulturella skillnader.
Målet är naturligtvis inte att utplåna dessa skillnader,
utan att öka förståelsen för dem och även uppskatt-
ningen av varandras särart. I det arbetet är skolan,
folkbildningen, studieförbunden liksom medierna
viktiga. Jag diskuterar också i rapporten stöd till en
utveckling av TV-samarbetet i de nordiska länderna,
som för övrigt Marianne Andersson nämnde i sitt
anförande.
Det finns en sak till som jag vill säga några ord
om. Det är de regionala aspekterna. Geografiskt,
framför allt på landsidan, kanske mindre på sjösidan,
vänder vi varandra ryggen i de nordiska länderna. Vi
tenderar med hjälp av hur nationalstaterna är upp-
byggda att hela tiden vända oss inåt, mot huvudsta-
den, bort från grannen. Egentligen bör man sträva
efter att göra lite mer helt om, att vända sig mot var-
andra också rent bokstavligt.
Jag ser en stor potential i att kunna få till stånd ett
samarbete, stimulerat också av statsmakterna i de
nordiska länderna, för att ta till vara utvecklingsmöj-
ligheterna i gränsområdena. I rapporten föreslår jag
att man ska förstärka samarbetet och skapa en gräns-
överskridande finansiering av regionala utvecklings-
projekt. Det kan alltså vara bilaterala projekt mellan
ett fylke i Norge och ett län i Sverige, mellan norra
Finland och norra Sverige. Barentsregionen har tidi-
gare nämnts. Jag menar alltså att detta skulle kunna
bli en del av regionalpolitiken.
Fru talman! Vi talar om att skapa ett folkens Eu-
ropa. Det är en bra bit innan vi har hunnit dit. Att
skapa ett folkens Norden är ett mer näraliggande mål,
och kanske kan också Norden bli ett föredöme - det
kanske redan är det - i europeiska sammanhang. Jag
vill påstå att vi i Norden i många avseenden kan tjäna
som föredömen. Jag har valt att i rapporten utgå från
ett individperspektiv, därför att de åtgärder vi som
politiker vidtar och de skeenden som vi kan påverka
hela tiden måste utgå från att förändra och förbättra
individens förutsättningar att arbeta, att studera, att
leva och verka i den bygd som han eller hon vill. Just
denna utgångspunkt i arbetet, att se till den enskilde i
t.ex. dessa grupper, studerande, arbetstagare och
företagare, är viktig och tycker jag nog faktiskt att vi
lite mer allmänt sett i politiska sammanhang bör utgå
från.
Jag hoppas slutligen, fru talman, att Nordiska rå-
dets session här i riksdagen om en vecka blir en kon-
struktiv diskussion om det förslag som jag har lämnat
och om de förslag som kommer att diskuteras i övrigt.
Beträffande rapporten om ett gränslöst Norden är
förhoppningen att regeringarna i de nordiska länderna
så snabbt som möjligt ska utarbeta en konkret hand-
lingsplan för att stimulera samverkan och för att riva
gränshinder.
Tack!