Herr talman! År 1997 överlämnade Sveriges rege-
ring för första gången en skrivelse om det nordiska
samarbetet att behandlas samtidigt med den berättelse
som Nordiska rådets svenska delegation avger om sin
verksamhet. I skrivelsen anfördes:
"Det nordiska samarbetet bygger på en genuin
värdegemenskap mellan fem länder och tre självsty-
rande områden i Norden. Nordiskt samarbete bedrivs
på många nivåer mellan parlament, regeringar, myn-
digheter, organisationer och företag. Den djupa folk-
liga förankringen ger detta samarbete en unik legiti-
mitet, och är en tradition att bygga på."
Jag vågar påstå att det råder politisk enighet om
detta. Som ordförande för Nordiska rådets svenska
delegation vill jag framföra ett tack till regeringen
som även detta år framlagt en skrivelse om det nor-
diska samarbetet. Det är emellertid beklagligt att
Sveriges samarbetsminister Leif Pagrotsky inte har
tillfälle att delta i dagens debatt och därmed inte hel-
ler kan ge Marianne Samuelsson svar på de ställda
frågorna.
I årets regeringsskrivelse sägs att liksom i andra
internationella sammanslutningar har ordförandelan-
det i det nordiska samarbetet ett begränsat utrymme
att sätta sin prägel på arbetet. Till stora delar är upp-
giften att förvalta föregående ordförandelands initia-
tiv och att föra redan igångsatta processer till beslut
och genomförande. Detta är också något som gäller
för parlamentarikersidan. Jag har under snart ett år
haft förmånen att vara Nordiska rådets president och
instämmer i att ett år är en mycket kort tid för att ge
synliga resultat av vad som uppnås under ordförande-
året.
På en punkt tror jag ändå att vi flyttat fram posi-
tionerna i Nordiska rådet under detta år. Som presi-
dent har jag i olika sammanhang framfört behovet av
ett gemensamt mål för vår verksamhet, och detta
håller nu på att växa fram i Nordiska rådet i form av
gemensamma riktlinjer för rådets framtida verksam-
het. Det är viktigt att hela organisationen drar åt
samma håll. Detta förutsätter ett nära samarbete mel-
lan rådets tre utskott och dess presidium samt att
presidiet tar sitt ledningsansvar. Nordiska rådet måste
ha en klar genomtänkt linje för sin verksamhet och
visa realism i förhållande till tillgängliga resurser för
att uppnå trovärdighet.
Vid mitt tillträde som president framförde jag att
en vision i det nordiska samarbetet borde vara det
utvidgade säkerhetsbegreppet. Det nordiska samar-
betet kring säkerhetsbegreppet är kopplat till stabili-
teten i vårt närområde. I detta ligger den ekonomiska
och sociala utvecklingen, bekämpningen av krimina-
liteten, barnens villkor och miljösituationen i våra
grannländer som i hög grad påverkar utvecklingen i
hela Nordeuropa.
Ett grundläggande mål för Nordiska rådets verk-
samhet måste vara att bidra till fred, säkerhet och
stabilitet i hela Europa. Efter det kalla krigets slut har
hotet om en militär storkonflikt i Europa minskat. I
stället ägnas uppmärksamhet åt icke-militära aspekter
på säkerheten och på att identifiera och undanröja
strukturella konfliktorsaker. De nordiska länderna har
länge lagt stor vikt vid att bidra till konfliktförebyg-
gande och fredsbevarande insatser i olika former
liksom vid humanitär hjälp till dem som drabbats av
krig och konflikter. Det nordiska samarbetet på detta
område bör utvecklas ytterligare.
Utvecklingen till ett bredare säkerhetsbegrepp har
lett till nya möjligheter och nytt intresse för regionalt
och subregionalt samarbete. Nordiska rådet kan i
dessa diskussioner bidra med erfarenheter från det
nordiska samarbetet som en framgångsrik modell för
att skapa goda och fördjupade relationer mellan
grannländer.
Det kan vara intressant att notera att utrikes- och
säkerhetspolitik, som förut varit tabu vid rådets ses-
sioner, nu intar en framträdande plats på den nordiska
dagordningen, precis som Marianne Samuelsson var
inne på.
Så sent som för några veckor sedan möttes Nor-
diska rådets presidium och de nordiska utrikesminist-
rarna i Berlin i samband med invigningen av vår
gemensamma nordiska ambassadbyggnad. Mötet var
det andra i sitt slag. På agendan fanns viktiga frågor
som utvecklingen av den nordliga dimensionen under
de nordiska ländernas EU-ordförandeskap och säker-
hetspolitik och fredsbevarande verksamhet. Det sist-
nämnda är en diskussion som inletts redan vid det
första mötet mellan rådet och utrikesministrarna i
Oslo tidigare i år.
Med tanke på den vikt som tillmäts det utrikes-
och säkerhetspolitiska området är det också värt att
notera att alla ministerkategorier utom utrikes- och
försvarsministrarna sammanträder som ministerråd.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag understryka
vårt samarbete med våra närområden. Utvecklingen i
det nya integrerade Europa efter Sovjetunionens
upplösning går mot ett alltmer utvecklat regionalt
samarbete där det nordiska samarbetet och Nordiska
rådet verkat som en förebild. Ett exempel på detta är
de tre baltiska ländernas samarbete inom Baltiska
församlingens ram. Vi vill skapa ett nära samarbete
med parlamentariker från de baltiska länderna och
inbjuder därför dessa att delta i såväl Nordiska rådets
sessioner som utskottsmöten som kan vara av intres-
se. Vid ett par tillfällen har också möten ägt rum
mellan de två organisationerna. Som Göran Lenn-
marker och efter honom flera ytterligare talare har
nämnt håller Nordiska rådet sin 51:a session i Sveri-
ges riksdag under nästa vecka, och också denna gång
har vi gäster från Baltiska församlingen. Även de tre
ländernas statsministrar planerar att närvara.
I likhet med vad som sägs i rapporten Nordiskt
samarbete i en ny tid anser jag att det nordiska sam-
arbetet även i framtiden kommer att fylla en viktig
funktion. Det officiella nordiska samarbetet mellan
regeringar och parlament bör vidareföras och fördju-
pas på ett sätt som bäst tjänar de nordiska folkens
intressen. Samarbetet måste emellertid koncentreras,
prioriteras och följas upp.