Herr talman! Som redan nämnts har det inte alltid
varit fredligt här i Norden. Det nordiska samarbetet
har ändå mycket gamla anor. Redan i seklets början
visade de nordiska länderna en framsynt och pragma-
tisk inställning till framför att konfliktlösning. Jag
tänker då på hur man löste problemet omkring Ålands
ställning i Norden och den svensk-norska union-
supplösningen. Efter andra världskriget skapades
inom Föreningen Nordens ram ett väl utvecklat
vänortssamarbete mellan kommuner i de nordiska
länderna - ett samarbete som i dag i många fall har
utsträckts också till de baltiska staterna. Det ser vi
naturligtvis som mycket angeläget. Det handlar alltså
både om ett samarbete som bedrivits och bedrivs på
regeringsnivå och ett samarbete mellan parlamentari-
ker men också i hög grad ett samarbete på lokal nivå
med bred folklig förankring, vilket inte minst är vik-
tigt för att öka förståelsen mellan folken och undvika
de tragiska problem som kan uppstå när man har svårt
att förstå varandra.
Det betänkande som vi nu behandlar handlar dels
om det nordiska samarbetet under 1998 mellan de
nordiska ländernas regeringar, med huvudsaklig in-
riktning på verksamheten inom ramen för Nordiska
ministerrådet, dels om en redogörelse till riksdagen
som behandlar Nordiska rådets svenska delegations
berättelse angående verksamheten under 1998. Dess-
utom behandlas ett antal motioner som har väckts
med anledning av skrivelsen och berättelsen samt en
del motioner från den allmänna motionstiden både i
år och förra året.
Arbetet under 1998 har präglats av att Sverige an-
svarade för ordförandeskapet i det nordiska samarbe-
tet. Som ordförandeland har Sverige arbetat vidare
med ett antal initiativ som togs av Norge som ordfö-
randeland under 1997. Det gäller t.ex. gemensamma
åtgärder för barn och unga, särskilt inom områdena
kultur, utbildning och forskning samt genomförande
av ett nordiskt ministermöte kring IT-frågor. Men
Sveriges ambition har också varit att koncentrera
ordförandeskapet till några profilfrågor: samverkan
för ökad sysselsättning och uppgifterna att göra Nor-
den och dess närområden till en ekologiskt hållbar
region.
De riktlinjer som utformades under 1998 för sys-
selsättningspolitiken inom Europeiska unionen byg-
ger i stor utsträckning på värderingar som är bärande
i de nordiska ländernas politik för tillväxt och syssel-
sättning, såsom betydelsen av aktiva insatser för att
stärka individens ställning på arbetsmarknaden och av
en god balans mellan flexibilitet och trygghet, liksom
värdet av att främja företagsamhet och öka jämställd-
heten mellan kvinnor och män.
När det gäller samverkan kring utvecklingen av
ett ekologiskt hållbart samhälle var det mycket posi-
tivt med den särskilda deklaration som de nordiska
statsministrarna antog i november 1998 under Nor-
diska rådets session i Oslo.
Arbetet med att förnya och effektivisera samar-
betet och att säkra en inriktning på frågor som har
betydelse för enskilda och företag har gått vidare. Inte
minst gäller det arbetet mot gränshinder, vilket också
nämnts här tidigare. Sverige har även tagit initiativ
till att utreda möjligheterna att öppna ett s.k. infor-
mationsfönster i de nordiska huvudstäderna.
Herr talman! Det största området är kultur-, ut-
bildnings- och forskningssamarbetet. Tyngdpunkten
inom kultursamarbetet ligger på samarbetet inom
Norden, och samarbetet bygger på den värdegemen-
skap som finns mellan de nordiska länderna och som
manifesteras i den kulturella och språkliga gemen-
skapen. I det svenska ordförandeprogrammet på kul-
turområdet framhölls områdena barn och unga, språ-
ket, åtgärder för att minska främlingsfientligheten och
gagna ett mångkulturellt samhälle, medier, Nordens
närområde, kulturarvet och konstnärlig verksamhet.
Huvudmålet för ministerrådets kultursamarbete inom
barn- och ungdomsområdet är att stärka den nordiska
identiteten genom att öka barns och ungdomars delta-
gande i, kunskap om och intresse för kultur i Norden.
En förutsättning för detta är att man förstår varandras
språk, och därför har en språkpolitisk strategi tagits
fram.
Den senaste tiden har vi på ett påtagligt kusligt
sätt blivit påminda om nynazistiska gruppers verk-
samhet i vårt land. Kultursektorn har ett särskilt an-
svar att bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Vid
Nordiska rådets session i Oslo framhölls att de nor-
diska länderna genom respekt för kulturell mångfald
ska motarbeta rasism och främja positiva multikultu-
rella värden. Målet ska vara att ge ungdomar ett histo-
riskt perspektiv på rasism och främlingsfientlighet
och att få dem att själva analysera sitt förhållningssätt
till nynazism, diskriminering av flyktingar, invandra-
re och andra minoriteter.
När det gäller utbildning och forskning har det
svenska ordförandeskapets egna prioriteringar främst
fokuserats på insatser inom följande områden: kvali-
tet i skolan, utbildningens roll i sysselsättningspoliti-
ken, vuxenutbildning samt förnyelse av den högre
utbildningen.
De nordiska länderna lägger stor vikt vid att han-
tera regionala och globala miljöproblem genom att
delta i och påverka den internationella miljöpolitiken
och då särskilt den europeiska miljöpolitiken genom
EU. Samarbetet inom miljösektorn har som utgångs-
punkt målsättningarna i den nordiska miljöstrategin,
som är fastlagd till år 2000, och särskild vikt läggs
vid att nordiska prioriteringar reflekteras i EU:s mil-
jöhandlingsprogram.
Inom ramen för ordförandeprogrammet för miljö-
sektorn har Sverige tagit initiativ till ett nordiskt pro-
jekt om ökad resurseffektivitet och hållbara produk-
tions- och konsumtionsmönster genom att ställa en
expert från Naturvårdsverket till ministerrådssekreta-
riatets förfogande. Samarbetet mellan miljö- och
fiskesektorerna har fördjupats under det svenska
ordförandeskapet genom en ny strategi för perioden
1999-2002. Man kommer att lägga ökad vikt vid att
vidta åtgärder i syfte att främja ett hållbart fiske.
Också samarbetet mellan miljö- och energisektorerna
har utvecklats väl. Beslut har fattats om att inrätta ett
nordiskt nätverk för miljökonsekvensbedömningar.
Herr talman! Samverkan mellan frivilligorganisa-
tionerna, där Föreningen Norden intar en särställning,
är ett viktigt inslag i det nordiska samarbetet, och på
det nationella planet har regeringen utvecklat kon-
takterna både genom samarbete i projektform och
genom att lämna ett särskilt ekonomiskt bidrag till
verksamheten vid informationsbutiken Arena Norden
i Stockholm.
Arbetsgruppen för en nordisk samekonvention har
på sameministrarnas uppdrag utrett behov av och
förutsättningar för en nordisk samekonvention. Rap-
porten utmynnade bl.a. i förslag om en samepolitisk
samverkan som innebär att sameministrarna ska mö-
tas cirka en gång per år tillsammans med sameting-
spresidenterna.
I detta sammanhang vill jag kommentera det som
står om samerna som ursprungsbefolkning i betän-
kandet - en redogörelse som redan tidigare har lyfts
fram och som är mycket bra. Det slås fast att frågan
om vem som var först på plats anses vara av mindre
intresse, om man ser till vad som har kommit fram
rent arkeologiskt. Vad som är väsentligt är att det är
klarlagt att samer har funnits inom det aktuella områ-
det och där bedrivits sin näring och utvecklat sin
kultur under så lång tid att de är att betrakta som
ursprungsfolk. Därvid råder det ingen tvekan från
utskottets sida.
En fråga som under alla år av samarbete har varit
mycket viktig är den nordiska passfriheten. Det är en
av hörnstenarna i det nordiska samarbetet. Den har
fungerat under 40 år och betraktas som en självklar-
het i dag av flertalet medborgare i de nordiska län-
derna. För att påskynda avvecklingen av gränskon-
troller inom EU ingick några av EU:s medlemsländer
1985 det s.k. Schengenavtalet. I slutet av år 1998
färdigförhandlades ett avtal som gör det möjligt för
Norge och Island att delta i Schengensamarbetet även
när detta har införlivats i EU-strukturen.
När det gäller samarbetet med närområdet - de tre
baltiska länderna, nordvästra Ryssland, Barentsområ-
det och Arktis - är det prioriterat inom det nordiska
samarbetet. Målsättningen är att bidra till stabil och
demokratisk utveckling och att främja utvecklingen
av en fungerande marknadsekonomi.
Herr talman! Anita Johansson och Åke Gustavs-
son kommer att närmare gå in på Nordiska rådets
verksamhet. Jag begränsar mig därför till att kom-
mentera den motion som ligger till grund för den
moderata reservationen som är fogad till betänkandet.
Motionärerna yrkar bl.a. att deltagarkretsen vid
Nordiska rådets session ska kunna utökas med leda-
möter från Europaparlamentet. Utskottsmajoriteten
anser att det reformarbete som har pågått under sena-
re år har inneburit en ny inriktning på verksamheten
med nya arbetsformer och ny organisation. Den ut-
vecklingen beskrivs också i redogörelsen från rådet.
Den nya rådsorganisationen har öppnat för nya
mötesformer där andra än rådsmedlemmar och rege-
ringsrepresentanter kan delta i debatten. Vid det
första gemensamma mötet mellan Nordiska rådet och
Baltiska parlamentariska församlingen deltog t.ex.
närområdesutskottet. Vid det mötet fattades det beslut
om en översyn av 1992 års samarbetsavtal mellan
Nordiska rådet och Baltiska församlingen.
När det gäller Europafrågorna har Europautskottet
till uppgift att samverka i frågor av betydelse för
arbetet inom EU där de nordiska länderna kan agera
utifrån en grundläggande värdegemenskap. Euro-
pafrågorna har en självklar plats i Nordiska rådets
verksamhet. Vi anser att den nya organisationen åter-
speglar detta.
Vi anser också att man ska låta den nya organisa-
tionen sätta sig innan några förändringar genomförs,
och då bör erfarenheterna utvärderas. Innan den ut-
värderingen har kunnat ske är det inte påkallat att
diskutera några mer genomgripande förändringar av
rådets verksamhet.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på samtliga reserva-
tioner.