Herr talman! Det som vi i dag diskuterar och de-
batterar är frågor om det nordiska samarbetet. De
bygger delvis på utskottets betänkande, där vi har
tagit ställning och diskuterat kring den rapport som
finns om den svenska delegationens berättelse angå-
ende Nordiska rådets verksamhet.
Jag tycker att det är glädjande att läsa berättelsen
den här omgången. Nu andas den nämligen betydligt
mer politik och mycket mer av idéer kring vad man
skulle kunna behöva göra och åstadkomma i det nor-
diska samarbetet. Jag har varit med under den period
då det mest var organisations- och stadgediskussion i
Nordiska rådet. Det kändes inte alltid så konstruktivt.
Som tur var kom vi över den biten och har nu kommit
in i en ny fas där det ges nya möjligheter till ett reellt
nordiskt samarbete som bygger på den nordiska tra-
ditionen och på mycket av det nätverk som finns i de
nordiska länderna. Det gäller organisationer, före-
ningar och en bra demokrati. Detta tycker jag måste
utvecklas och ges förutsättningar inom det nordiska
samarbetet.
Tidigare hade man kommit en bit på vägen med
en del frågor. Det som ofta talas om och sätts i sam-
band med Nordiska rådet är ju passfriheten och den
rörliga arbetsmarknaden, och därmed också en del
lagstiftningsfrågor som berör detta. En annan del som
jag också tror förknippas mycket med Nordiska rå-
dets arbete är kultursamarbetet, som har varit oerhört
viktigt för det nordiska samarbetet. Jag tycker att vi
har kommit väldigt långt med gemensamma möjlig-
heter att utveckla det kulturella samarbetet de nordis-
ka länderna emellan.
Jag tänkte inrikta mig lite grann på de rekommen-
dationer som antogs på förra sessionen. En hel del av
dem är intressanta att titta på. Man kan fundera över
vad som egentligen har hänt kring dem. Det är ju
viktigt att rekommendationerna följs upp.
Det finns en oerhört aktuell rekommendation som
tar upp frågan om insatser mot rasism och främlings-
fientlighet. Det står att samarbetsministrarna innan
juni 1999 ska presentera en sektorsövergripande lång-
siktig handlingsplan inklusive tidtabell för motver-
kandet av segregation, rasism och främlingsfientlig-
het där följande områden ingår: opinionsbildning och
förändring av attityder, forskningssamarbete för
kartläggning av rasistiska nätverk i Norden, samar-
bete med stöd till frivilliga organisationer, insatser
riktade till barn och unga samt samverkan inom lag-
stiftning och rättsarbete.
Jag har inte sett och upplevt att det har kommit
något riktigt konkret på detta område, men jag hoppas
verkligen att det finns något som man arbetar med.
Det skulle vara intressant att få en rapport av er som
är mer involverade i Nordiska rådets arbete om vad
som egentligen har hänt på detta område och när ett
uppfyllande av rekommendationen från ministerrådet
väntas komma. Inte minst händelserna i Sverige den
senaste tiden visar att detta är oerhört brådskande och
angeläget.
Andra delar som jag också tycker är viktiga att
följa upp är naturligtvis miljöfrågorna. Där har det
hänt en del - frågorna har i alla fall lyfts upp som
viktiga samarbetsfrågor. När jag satt med i Nordiska
rådet satt jag i närområdets energigrupp, som jobbade
med energifrågorna och inte minst tittade på hur vi
skulle kunna minska koldioxidutsläppen. Gruppen
lade fram rekommendationer som vi förväntade oss
skulle följas och vi skapade också en politisk majori-
tet i Nordiska rådet för detta. Vi förväntade oss att det
skulle komma något från ministerrådets sida. Inte
heller där har jag sett att det kommit något ännu, men
jag hoppas att det är på gång.
Jag hoppas att vi kan se att de rekommendationer
vi gör och som vi som parlamentariker jobbar med i
Nordiska rådet och skapar tillräckligt breda majorite-
ter för också verkställs av ministerrådet. Annars blir
ju vårt jobb lite av ett spel för gallerierna. Vi gör ett
jättejobb för att komma fram till ställningstaganden
där vi kan nå breda majoriteter - det är ju ofta det
som är förutsättningen inom Nordiska rådet - och
sedan händer det alldeles för lite på ministerrådssi-
dan.
Från dagens debatt vill jag skicka med att det är
dags att ministerrådet tar Nordiska rådets gedigna
parlamentariska arbete på allvar och ser till att också
verkställa de beslut och de rekommendationer man
har tagit fram. Gör man inte det faller naturligtvis
intresset för det nordiska samarbetet. Det ligger
mycket jobb bakom, och då förutsätts det naturligtvis
att det också sker en del på den sidan.
Det som också har varit viktigt under den senaste
perioden har varit det samarbete på miljöområdet som
har riktats utanför Norden. Jag var med när närområ-
desutskottet var på resa till Murmansk. Där fick vi på
plats uppleva den enorma miljöförstörelse som finns.
Detta innebär faktiskt också ett miljöhot mot vår egen
närmiljö. Jag förväntar mig också att det kommer
snabba åtgärder för att förbättra detta. Annars riskerar
vi att det radioaktiva avfall som ligger förvarat där
sprids till vår nordiska miljö. Därmed skulle ytterliga-
re miljöer förstöras. Vi vet alla hur farligt det är.
En annan del som jag också tycker har varit lite
intressant att följa i det nordiska samarbetet är hur
man går vidare, hur man diskuterar frågor och vad
som egentligen händer. Jag har läst i betänkandet vad
som har hänt med en gammal fråga som bl.a. vi gröna
motionerade om för några år sedan. Det gällde en
kärnvapenfri zon i Norden.
Då sade man att det var en utrikes- och säkerhets-
politisk fråga. Därför kunde man inte debattera den
frågan, men nog tyckte man att det var väldigt ange-
läget. Det fanns också ett starkt folkligt tryck för att
Norden skulle bli en kärnvapenfri zon. Men man
skyllde helt enkelt på att det inte gick, eftersom det
hade med utrikes- och säkerhetspolitik att göra. Där-
med kunde vi inte fatta några beslut på det området.
Nu har frågan varit uppe igen. Vad gör man nu?
Nu är det inte längre så att man inte får debattera
frågan. Men nu måste man ta den i ett bredare euro-
peisk sammanhang och kan alltså inte heller nu fatta
beslut i Nordiska rådet. En del av länderna tillhör EU,
och detta är utrikes- och säkerhetspolitik som det
tydligen inte kan fattas beslut om på nordisk nivå.
Jag tycker att det finns ett litet bekymmer i det
hela. Vi har ökat möjligheterna i Nordiska rådet sam-
tidigt som vi har begränsat dem på ett område där det
hade varit väldigt angeläget att ha en beslutsmöjlig-
het. Kärnan i det hela är att vi i dag inom Nordiska
rådet inte begränsas av våra egna stadgar utan av det
samarbete som finns inom Europeiska unionen. Det
innebär att Nordiska rådet inte kan fatta beslut om
vissa frågor, eftersom de måste manglas inom EU
först.
Det utesluter dock inte att jag tycker att Nordiska
rådets arbete är oerhört angeläget och att vi måste
stärka det på de områden där vi har möjligheter. Vi
kan kanske också tillsammans inom EU lyfta fram de
nordiska frågorna så att vi kan få stöd och hjälp för de
åtgärder som vi tycker är angelägna att vidta för den
nordiska miljön, kulturen och annat som berör oss
alla.