Herr talman! Det var intressant att höra Charlotta
L Bjälkebrings kommentar om det särskilda yttrandet.
Jag tror att vi har mött det här flera gånger tidigare.
När vi har talat om Nordiska rådets framtida utveck-
ling får man nästan alltid stor förståelse för att det nu
gäller att se till att vi får en utveckling av arbetsfor-
merna inom Nordiska rådet och att vi tar till oss erfa-
renheter. Vi har ju också i det europeiska arbetet sett
nödvändigheten av att bredda, förankra och fördjupa
arbetet in i det ordinarie politiska arbetet inne i par-
lamenten. Det var intressant, och jag tror att det här
särskilda yttrandet kommer att bli av stor betydelse
just för Nordiska rådets framtida utveckling. Det
kommer att bli fler och fler som sluter upp kring
detta.
På en punkt hade jag dock svårt att följa med, och
det var det konstiga resonemanget om att europapar-
lamentariker på något sätt skulle bli ett federalt inslag
i Nordiska rådet. Det är väl ändå ingen större risk.
Det är väl snarare så att det vore klokt att ta till sig
den erfarenhet som kan finnas i Europaparlamentet.
Låt mig ta ett exempel.
Nordiska rådet startade ju samarbetet, som många
har varit inne på, med passfrihet och gemensam ar-
betsmarknad. Sedan vidgades detta till det europeis-
ka. Och vi ska väl alla vara glada för att det inte bara
gäller fem länder utan har vidgats till 15, och så små-
ningom kanske 25-30 länder, som får dela dessa
förträffliga idéer. Då kan det väl vara klokt att euro-
paparlamentariker kan vara med i Nordiska rådet och
t.ex. hämta hem erfarenheter om hur vi i Norden
genom decennierna har hanterat de här frågorna. Det
behöver ju inte vara information bara i ena riktningen
utan i båda riktningarna. Det stärker, tror jag, samar-
betet, både i Nordiska rådet och Europaparlamentet.