Herr talman! Världen är full av konflikter. Även i
vårt Europa har vi fått erfara mycket av konflikter
under senare år. Jag kan nämna namn som Bosnien,
Kosovo, Serbien osv.
Orsakerna till de här konflikterna är ofta bristande
samarbete, bristande kontakt, bristande förståelse och
ett demokratiskt underskott.
Vi som lever och verkar i Norden ska vara tack-
samma och glada över det samarbete som har växt
fram och fördjupats under 1900-talet mellan de nor-
diska länderna. Från historien vet vi att det inte alltid
har varit så. Det fanns ju en tid av förödande krig som
under långa perioder drog fram i våra länder.
Det nordiska samarbetet betraktas ofta i andra
delar av vår värld som ett gott exempel på dialogens
seger över konfrontationen och på hur ett fördjupat
samarbete leder till förståelse, trots kulturskillnader.
Jag minns när jag gjorde min första utlandsresa.
Det var en skolresa efter realexamen 1953. Resan
gick till Norge. Alla elever fick skaffa sig pass för att
kunna åka på denna resa. Men utvecklingen har gått
vidare och mycket har hänt sedan dess som resulterat
i ett nära och fördjupat samarbete mellan de nordiska
länderna inom område efter område.
I regeringens skrivelse om nordiskt samarbete un-
der 1998, i Nordiska rådets svenska delegations be-
rättelse för samma år och i dagens betänkande redo-
görs för vad som händer av samarbete inom områden
som miljö, utbildning, forskning, kultur, medier,
ekonomi, näring etc.
Styrkan i det nordiska samarbetet ligger inte minst
i att det vilar på omfattande nätverk inom alla dessa
områden och på olika nivåer. Det politiska samarbetet
mellan regeringarna och inom Nordiska rådet har sin
motsvarighet på kommunal nivå genom vänorts-
samarbete och andra organisationer med lång tradi-
tion av gränsöverskridande verksamhet på folklig
nivå, t.ex. i Föreningen Norden.
Visst kan det ibland finnas en viss otålighet som
kan driva oss till att önska mer av konkreta resultat
och av ett förverkligande av ett ännu djupare samar-
bete inom vissa områden. Betänkandet ger en god
överblick och en bra beskrivning av både det formella
och det reella nordiska samarbetet.
Medborgarna i de nordiska länderna betraktar nog
ofta samarbetet som en naturlig del av ländernas
politik. De flesta medborgare ägnar troligtvis inte det
nordiska samarbetet någon större tankemöda; det tas
för givet.
Samtidigt måste allt samarbete värnas, förbättras,
fördjupas och befästas. Historien visar nämligen att
det är genom att nära grannar och enskilda människor
samt regioner och länder samtalar med varandra,
handlar med varandra, gör arbetsutbyten, har kultur-
utbyten och utövar ett folkligt förankrat vardagsum-
gänge som orsaker till att människor och folk råkar i
konflikt med varandra undanröjs. Det är just detta
som det nordiska samarbetet handlar om.
Det nordiska samarbetet sker förvisso inte i en
isolerad värld, tvärtom. Samarbetet äger rum i en
snabbt föränderlig värld vad gäller ekonomi, politik,
kultur, välfärd, arbete och handel - för att nämna
några viktiga områden för olika samarbetsprogram.
Sedan Berlinmurens fall för tio år sedan och
kommunismens kollaps har det nordiska samarbetet
fått en ny viktig dimension och uppgift, nämligen
kontakten med våra grannfolk i de tre baltiska stater-
na Estland, Lettland och Litauen, som Göran Lenn-
marker tidigare här var inne på.
De omvälvande förändringar som har skett, och
som sker, i länderna på andra sidan Östersjön har
naturligtvis implikationer vad gäller det nordiska
samarbetet. Det har varit en av utgångspunkterna för
reformeringen av det nordiska samarbetet. Inte bara
de tre baltiska länderna står i centrum för Nordiska
rådets intresse utan också nordvästra Ryssland, Ba-
rentsområdet och Arktis.
Samerna har vid upprepade tillfällen sökt med-
lemskap i Nordiska rådet och varje gång fått avslag.
Samtidigt kan vi konstatera att såväl Finland, Norge
som Sverige har folkvalda sameting. Detta är dock
inte tillräckligt enligt statuterna för att samerna ska
kunna bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet. Så
frågan om samernas möjlighet till medlemskap i Nor-
diska rådet kommer att leva vidare ända tills man når
en lösning som alla inblandade kan acceptera och
sluta upp bakom. Arbetet med detta fortsätter.
I betänkandet finns en mycket intressant redogö-
relse över ursprungsbefolkningen i vår del av världen,
och redogörelsen tar sats ända tillbaka till 8 000 år
f.Kr. Det konstateras att spår efter mänskliga boplat-
ser i inlandet vid Byske älv finns från år 6000 f.Kr.
Det är klart att detta ger en alldeles särskild dimen-
sion vad gäller frågan om ursprungsbefolkningen och
därmed samernas förhållande till dagens situation.
Det är viktigt att samerna känner sig hemma och
välkomna i den nordiska gemenskapen. Allt annat
vore ett misslyckande för det nordiska samarbetet.
Som jag tidigare framhållit underlättar en smidigt
fungerande gränstrafik enskilda människors vardag
och upprätthåller mellanfolkligt samarbete i gränsre-
gionerna. Detta är inte bara en kungstanke i det nor-
diska samarbetet utan även ett fundament i EU-
samarbetet. Det nordiska samarbetet och samarbetet
inom EU har därför givna kontaktytor och gemen-
samma intressen. Det är därför enligt min uppfattning
ett högst rimligt och bra förslag som framförs i mode-
raternas motion U10 yrkande 1 om nominering av
ledamöter i Europaparlamentet till Nordiska rådet och
som utvecklas i reservation 1.
Jag vill därför avslutningsvis, herr talman, yrka
bifall till reservationen.