Herr talman! I globaliseringens tid är den sam-
manhållning och den gemenskap som vi har i våra
nordiska länder mer viktig än någonsin tidigare. I
nästa vecka har Nordiska rådet session här i riksdags-
huset i Stockholm. Jag hoppas att det kommer att få
en bred spegling i medierna så att vi svenskar får mer
kunskap om vad det nordiska samarbetet innebär. Det
behövs.
Efter att ha arbetat mer eller mindre med det nor-
diska samarbetet ungefär åtta år står en sak mycket
klar för mig. Det folk i Norden som vet minst om de
andra nordiska länderna, och därmed också om det
nordiska samarbetet, är utan tvekan det svenska fol-
ket. Till mycket stor del beror det på den eviga nor-
diska frågan om möjligheten att se varandras TV-
program.
Medan de övriga nordiska länderna - undantaget
Island, Färöarna och Grönland - har kunnat se svensk
TV har motsvarande möjlighet att se de andra länder-
nas TV-program inte funnits i Sverige, i varje fall inte
i större delen av Sverige. Det har funnits flera olika
förslag till lösning på detta, alla med ett gemensamt:
de har aldrig genomförts.
I dag finns inte längre tekniska hinder, utan nu
handlar det mer om vilja hos de nordiska TV-
bolagen. Den digitala tekniken ökar rent tekniskt
möjligheterna att få se de nordiska TV-programmen.
Det är nu glädjande att de nordiska public service-
bolagen planerar en gemensam nordisk TV-kanal. Jag
hoppas att den till skillnad från tidigare planer blir
verklighet. Dessutom är det viktigt att den blir så
intressant att den får tittare. Nu är det en helt annan
konkurrens om tittarna med det stora utbudet av ka-
naler vi har i dag.
TV-frågan sätter fokus på det område som är allra
viktigast för att förankra vår samhörighet i Norden,
den nordiska identitet man brukar tala om, nämligen
kulturområdet. Det är genom kulturutbyte och olika
former av ungdomsutbyte samt genom samarbete i
olika frivilligorganisationer som den folkliga samhö-
righeten stärks. Det är också därför som kulturen har
en så stor och stark plats i det nordiska samarbetet
och som vi verkligen betonar kultursamarbetet. Utan
en stark folklig förankring faller mycket av det andra
arbetet. Därför är kulturen grunden, eller kittet, för
det nordiska samarbetet.
Sverige är det nordiska land där det nordiska hit-
tills varit minst synligt utåt. Därför var Föreningen
Nordens initiativ till informationsfönstret Arena Nor-
den mycket välkommet och mycket nödvändigt. Det
har varit pådrivande i en process som nu lett till att
det äntligen finns medel i det nordiska budgetförsla-
get till ett gemensamt nordiskt informationsfönster i
Stockholm, och det är mycket viktigt.
Jag ska lite grann beröra något vi brukar kalla för
gränsbarriärer. Efter det nästan femtioåriga nordiska
samarbetet med vår gemensamma arbetsmarknad och
passfriheten, som vi med rätta är mycket stolta över,
finns det fortfarande en del hinder för samarbete över
våra gränser. De kallas ofta för gränsbarriärer. Det
handlar oftast om praktiska problem för pendlare och
företagare som arbetar på båda sidor om en nordisk
gräns, men också om tullproblem vid t.ex. flyttning
av utställningar och andra kulturföremål över grän-
serna. Det kan få ganska absurda konsekvenser.
Detta har varit föremål för flera utredningar utan
att problemen egentligen har lösts. En del problem
har lösts, men långt ifrån alla. Det är bra att det nu
återigen pågår ett ganska omfattande arbete för att
kartlägga problemen och för att föreslå åtgärder. Det
gäller ofta sådant som behöver genomföras i de en-
skilda länderna genom lagändring eller annat. Det är
något som varje land får ta på sig. Annars sker inte
mycket. Vi har ju inte en gemensam lagstiftning.
I den avsikten har jag väckt en motion tillsam-
mans med Åsa Torstensson för att peka på och få en
lösning på en del av dessa problem som är svenska.
Vi får ta hand om våra problem. Det handlar om te-
letaxor i gränsområdena och krånglig postbefordran i
gränsområdena. Vi efterlyser också ett enklare förfa-
rande för skattekort för pendlare. Det är sådana pro-
blem som hindrar samarbetet. Den motionen be-
handlas inte i utrikesutskottet, utan i trafik- och skat-
teutskottet. Det är så vi måste göra för att komma till
rätta med problemen.
Jag tycker kanske att det är lite underligt att man
nu så ensidigt prioriterar gränsbarriärerna i Öresunds-
området för att främja integrationen. Det är väl bra.
Men integration behöver ske också mellan Sverige
och Norge och även på andra håll. Det skulle gott
kunna ske mer parallellt. Det viktiga är att vi kommer
fram och att det inte tar alltför lång tid.
Herr talman! Det nordiska samarbetet är mycket
brett och mycket mångfasetterat och sker på många
olika plan, som ganska kortfattat beskrivs i skrivel-
sen. Den är omfattande ändå, men det är kortfattat när
man vet hur mycket det egentligen är som sker. Un-
der 1990-talet har det skett oerhört stora förändringar
i det nordiska samarbetet. Förut var det tabu att över
huvud taget diskutera utrikespolitik. Nu finns det som
en stor punkt på agendan.
Den utrikes- och säkerhetspolitiska debatten är
mycket intressant. Det handlar om våra närområden,
Baltikum, och vad Nordiska rådet och det nordiska
samarbetet betytt för de länderna när de öppnades
mot väst och blev självständiga. Innan de blev själv-
ständiga var egentligen informationskontoren de
första fönstren mot omvärlden för dem. Det har haft
stor betydelse.
Det handlar också om t.ex. Barentssamarbetet.
Det är också något som fått otroligt stor betydelse
under 90-talet. Det gäller också EU-medlemskapet
för några länder och de konsekvenser det har fått. Det
har gjort att vi arbetar samman med olika former av
relationer till övriga Europa, och det kan fungera
väldigt bra. Det är en mycket intressant utveckling
som varit, vilket många också har sagt.
Jag ska göra en liten kommentar till det som Gö-
ran Lennmarker sade om att bredda det nordiska
arbetet till de nordiska nationella parlamenten och
också kommentera det särskilda yttrandet. Det är en
fråga som återkommande diskuteras och där alla
håller med. Det är klart att vi behöver bli mycket
bättre på att förankra det nordiska samarbetet i våra
nordiska parlament. Alla tycker det, men det sker inte
så mycket. Mest beror det väl på tidsbrist, men kan-
ske också lite på bristande vilja. Jag håller i hög grad
med om att alla som jobbar med det nordiska bör bli
bättre på att föra med sig nordiska frågor hem och ta
upp dem nationellt. Vi behöver nog alla bli mycket
bättre på det. De nationella utskotten bör även finna
fler möjligheter till samarbete. Vi säger det ofta, och
jag hoppas att vi också kan finna rent praktiska for-
mer för hur detta ska ske.
Det finns en reservation som gäller EU-
parlamentarikernas möjlighet att bli medlemmar. Vi
har inte närmare funderat i de banorna. Det beror
kanske på att man som ett litet parti ser de praktiska
omöjligheterna att över huvud taget klara av detta.
Därför tänker man kanske inte så mycket på det. Vi
tänker fundera vidare på detta. Jag säger inte att vi
inte någonsin kommer att tycka att man kan öppna
denna möjlighet. Precis som Göran Lennmarker har
sagt handlar det ju om att öppna en möjlighet, som
inte alla behöver utnyttja. Självfallet är det på det
sättet. Jag är inte alls låst i frågan, utan vi kan disku-
tera den vidare.
Jag kan bara nämna att Nordiska rådets Europaut-
skott arbetar just med de frågor som Göran Lennmar-
ker efterlyser. Det handlar om information och tanke-
utbyte om Europarådet och om EU. Nu senast i höstas
i Akureyri i Island hade vi en ganska bred informa-
tion om Europarådets arbete i Europautskottet. Det
kommer en liten bit på väg i alla fall. Vi diskuterade
även WTO och den typen av frågor. Jag är med på en
del av de här sammanträdena ibland.
Jag tänkte också säga något om samerna. Den ut-
tömmande beskrivning av samernas historia som
finns i betänkandet är mycket bra och intressant. Jag
kan bara instämma, och rekommendera detta till läs-
ning för alla riksdagsledamöter. Samerna är ett ur-
sprungsfolk - det råder det ingen tvekan om när man
har läst detta.
Frågan om samernas möjlighet till medlemskap i
Nordiska rådet avfärdas ganska summariskt i betän-
kandet. Vi har inte någon reservation nu, eftersom
frågan behandlades ganska nyligen. Men frågan
måste leva och gå vidare. Min rent personliga inställ-
ning, som partiet också delar och ställer upp på, för-
utsätter förändringar i Helsingforsavtalet. Jag menar
att processen måste gå fram. Det är naturligtvis möj-
ligt att göra sådana här förändringar, men ska man
kunna åstadkomma det förutsätter det att det finns en
förankring bland de nordiska länderna. Det är viktigt
att vi arbetar mer för att samerna ska bli integrerade i
det nordiska samarbetet. De skulle gott också kunna
bli medlemmar i Nordiska rådet.
Till slut, herr talman, vill jag bara uttrycka en för-
hoppning om en intressant och givande session här
nästa vecka som ytterligare ska stärka den nordiska
tanken hos det svenska folket.