Fru talman! Det gläder mig att Ulf Sjösten vurmar för kvinnor med låga löner. Han säger att alla ska kunna leva på sin lön. Man kan konstatera att 20 procent av dem med lägst inkomster får tillbaka 1,2 miljoner mer i skatt under en livscykel. Jag undrar om Ulf Sjösten är beredd att kämpa tillsammans med mig för att arbetsgivarna ska höja dessa gruppers löner så kraftigt. Det skulle vara glädjande, tycker jag.
Du är orolig för att vi föreslår 150 000 jobb i välfärden. Du säger att lönen är i genomsnitt ungefär som en lokalvårdares. Vi har räknat med ett genomsnitt i offentlig sektor som är ungefär 21 500 kronor i månaden. Jag håller med dig om att lönerna måste höjas. Därför har vi också sådana förslag i vår budgetmotion, medan ni inte har ett enda förslag för att förbättra kvinnors anställningsformer, arbetsmiljö eller löneläge eller för att de ska få fler arbetskamrater så att de inte behöver vara sjukskrivna så ofta eller känna sig utslitna. Det har ni inte ett enda förslag kring. Jag tycker att din omsorg är lite hycklande, om jag får uttrycka det så.
Jag undrar varför det är viktigare att satsa pengar på hundtrimning eller korvgrillning än att satsa på fler anställda i välfärden inom äldreomsorgen eller i förskolan. Det skulle jag gärna vilja ha svar på.
Jag skulle också vilja ha svar på hur dessa kvinnor, som du anser har låga löner, ska klara av att hantera de försämringar ni gör för dem i vardagen. Dagens Nyheter skrev efter budgetpropositionen att nu ska ni spara 1 000 kronor i månaden eller ha 50 000 kronor på banken om ni ska klara er. På vilket sätt ska dessa kvinnor lyckas med det, undrar jag.
Ni säger att ni sänker skatten, men ni försämrar samtidigt sjukförsäkringen och höjer avgifterna så att skattesänkningarna nästan äts upp. På vilket sätt ska kvinnor få det bättre i vardagen?