Fru talman! Om vi börjar i slutändan där Mikaela Valtersson avslutade vill jag säga att miljötekniksektorn givetvis är en gigantisk framtidsbransch! Det är lite synd att exempelvis svenska riskkapitalister inte ser den som en lika stor framtidsbransch som amerikanska riskkapitalister gör. Vi jobbar med detta, och vi kommer att återkomma med förslag. Vi har förslag inom klimatmiljarden som Mikaela Valtersson refererade till. Det kommer mer, till exempel en stor klimatproposition nästa år som jag förutsätter att miljöpartister i Klimatberedningen som nu jobbar kommer att vara konstruktiva och bidra med, för vi behöver vara så samstämmiga som möjligt.
Men låt oss gå tillbaka till den övergivna strategin från Miljöpartiet om grön skatteväxling! Mikaela Valtersson säger att man sänker arbetsgivaravgiften med 10 miljarder. Ja, men ni höjer samtidigt arbetsgivaravgiften för unga, äldre och för tjänsteföretag. Det tar ut varandra. Ni prioriterar bara om de sänkningar som regeringen har prioriterat och använder er av en metod som har använts förut och har visat sig inte ge några jobb. Vi fokuserar på områden där vi vet att detta kommer att ge jobb.
Sedan kan jag inte undgå att konstatera att lokalvårdare får 150 kronor i månaden i höjd skatt med Miljöpartiets politik. Metallarbetare får 300 kronor mer i månaden i skatt, distriktssköterskor 450 kronor i månaden och grundskollärare 360 kronor i månaden samtidigt som de får höjda miljöskatter - 1 krona på bensinen, och 2 kronor efter två år.
Jag får inte detta att gå ihop. Mikaela måste ge mig svar på vid vilket skattetryck som grön skatteväxling upphör att gälla. Det måste väl vara det som var resonemanget. Nu sänker regeringen skatterna, och vi ger dem som har låga och normala löner och som arbetar stora reallöneförbättringar. Miljöpartiet vill inte ge de grupperna de förbättringarna.
Vid vilket skattetryck upphör grön skatteväxling att vara en metod?