Fru talman! I morse när jag gick hit kunde jag konstatera att det var grått, ruggigt och kallt - ett riktigt depparväder, ungefär som regeringens budgetförslag. Jag kan säga att min klädsel här i dag också gestaltar denna politik - svart närmast kroppen men med förhoppningar om lite ljusare tider längre fram, efter valet 2010, när det kanske kan bli en ny politik och ett nytt Sverige.
Med anledning av detta skulle jag vilja ställa några frågor till Socialdemokraternas Pär Nuder. Vi är överens om mycket i politiken i Sverige i dag. Vi har många gemensamma mål.
Vi anser att det är en brutal och orättvis politik som regeringen för. Vi vill bland annat satsa på forskning och utveckling, på småföretag och på vuxenutbildning, och vi vill återställa när det gäller de försämringar som regeringen gör.
Men i budgetmotionen har ni socialdemokrater nu bifallit regeringens förslag om privatiseringen av trafikförsäkringen och dess sjukvårdskostnader. Ni har också bifallit att man inte längre ska få göra avdrag för fackföreningsavgiften men att arbetsgivarna ska ha kvar sin avdragsrätt. Ni gör stora neddragningar på statsbidragen till kommunerna, och ni har gått med på ca 30 miljarder i skattesänkningar - pengar som skulle kunna behövas i välfärden framöver.
Min fråga till er är: Är detta den ekonomiska politik som ni kommer att föra, eller är det här tillfällig politik fram till dess att era rådslag är klara?
Ekonomisk politik, fru talman, handlar om vilket samhälle vi vill ha. Det handlar om oss människor, om dig och mig och våra ekosystem. Det handlar om vilkas problem som sätts i centrum och ska lösas. Det handlar om makt och frihet.
Vi i Vänsterpartiet menar att människor är ömtåliga och behöver varandra, att människor vill vara rädda om varandra och ta ansvar för varandra. Vi politiker har ett ansvar att skapa förutsättningar för att göra det möjligt och göra det enklare. Vi vill bygga ett samhälle på sammanhållning och gemenskap där du kan få frihet och makt i din vardag utan att behöva klampa på någon annan.
För att den ekonomiska politiken ska kunna vara ansvarsfull måste den bidra till fortsatta framtidsinvesteringar och inrikta dem på att höja den allmänna välfärdsnivån i samhället. Men regeringen väljer i stället ökade klyftor och nedmontering av den svenska modellen. Vi skulle kunna kalla den för den blå modellen, en oansvarsfull politik som hämtar sin inspiration från den historiska tid då fackföreningarnas agitatorer jämfördes med brottslingar och då varje överbetalt hushåll med självaktning hade en underbetald hushållerska.
I finansutskottets betänkande kan man läsa en del av den här samhällsfrånvända politiken, den blå modellen. Så här skriver de borgerliga: En kortsiktig ökning av en med internationella mått mätt mycket jämn inkomstfördelning är fullt acceptabel när den sätts in i sitt sammanhang.
Detta sammanhang ska jag försöka redogöra för. Jag kan tänka mig att vissa av er kommer att förstå det här mycket bättre än utskottsmajoriteten. 10 procent av befolkningen, färre än 200 000 personer, äger 98 procent av de börsnoterade aktierna. 10 procent av hushållen äger 71 procent av den samlade nettoförmögenheten, och 10 procent får 90 procent av aktieutdelningarna. Nästa års aktieutdelningar motsvarar ungefär 20 000 kronor per svensk. Jag säger detta för att man ska förstå vilka belopp det handlar om.
Till det kommer bonussystem som är värderade till ungefär 100 miljarder i företagen. SCB bekräftar att inkomstskillnaderna i Sverige aldrig har varit större än i dag. Men regeringen och utskottsmajoriteten anser att detta är fullt acceptabelt, att det till och med är nödvändigt att skillnaderna ökar eftersom de redan rika måste få känna att de är både betydelsefulla och ansvarstagande. Får de mer ramlar det ned några smulor även till de övriga, verkar de resonera. 70 procent av skattesänkningarna går till den rikaste tredjedelen.
Det är ganska uppenbart att det handlar om falsk matematik, som Peps Persson sjunger. Ska det vara så svårt att fatta att det är falsk matematik som gör den fattige så fattig och den rike så förbannat rik? Men festen fortsätter för dem som sitter på kapitalet, med farsartade försäljningar av samhällets gemensamma egendomar och med siktet inställt på att sticka så många hål på skattesystemet att de moderata skattefuskarna aldrig ska behöva oroa sig för att bli tagna på bar gärning igen.
Regeringen förbereder några fina munsbitar till kapitalet men passar också på att göda patriarkatet. I skattesänkning efter skattesänkning får män mer än kvinnor, och i neddragning efter neddragning får kvinnor betala mer än män. När Reinfeldt i regeringsförklaringen sade att regeringens politik inte skulle ha någon blind fläck måste han ha glömt just de här neddragningarna i sjukförsäkringen eller inskränkningen i deltidsstämplingen. Det är inte en blind fläck - det har han rätt i - utan ett stort svart hål.
I budgetpropositionen kan vi läsa att det går mest sjukpenning till kvinnor och att det har skett en stor ökning av antalet kvinnor med sjuk- och aktivitetsersättning. Regeringen är alltså fullt medveten om vad de gör när de bestraffar de av oss kvinnor som får dra de värsta nitlotterna på den könsuppdelade arbetsmarknaden. Hade de menat allvar med att göra något åt sjukskrivningarna hade de tagit i med hårdhandskarna mot till exempel de monotona arbetsuppgifter som präglar många LO-kvinnors jobb. Hade de menat allvar med att göra upp med hindren för de ofrivilligt deltidsarbetande hade de inte stoppat lagen om rätten till deltid. Hade de tagit rehabiliteringsfrågan på allvar hade de satsat nya resurser i stället för att ta dem från sjukförsäkringen.
Men det stannar inte där. Ska man göra det ska man göra det rejält, säger den borgerliga regeringen. Man skriver så här i betänkandet om jämställdhet i vardagen: Med möjlighet till avlastning i hemmet genom hushållstjänster, vårdnadsbidrag och senare även barnomsorgspeng kan kvinnors obetalda dubbelarbete minska, vilket är bra för både kvinnors karriärmöjligheter och familjernas olika behov. I sådana här stunder önskar man att det bara vore en blind fläck.
Kan någon av er förklara för mig hur det ska bli mer jämställt av att lågavlönade kvinnor går hem till högavlönade män och städar eller att män får större skattesänkningar än kvinnor eller att ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen sänks?
Ja, jag önskar att ni kunde ha klivit upp ur det där svarta hålet tillbaka till verkligheten. Att hemmafrupartiet Kristdemokraterna trivs bra i det feministiska mörkret är väl känt, och att Moderaterna inte vill kännas vid mäns ekonomisk-politiska makt är inget nytt. Men att Folkpartiet så kvickt hoppar ned i hålet förvånar däremot. Nog har de alltid förespråkat skattesänkningar som omfördelas från kvinnor till män, men det har också funnits ett ärligt motstånd mot till exempel hemmafrubidrag eller försämringar i socialförsäkringen. Men där är det helt tyst nu. Vi får nog konstatera att Folkpartiet inte längre har några jämställdhetsambitioner i den ekonomiska politiken och kramar varmt Kristdemokraterna i det feministiska mörkret.
Fru talman! Det är inte 70 miljarder skattesänkningar Sverige behöver. Det är satsningar på fler jobb i välfärden. Vänsterpartiet bygger för framtiden när vi föreslår folknära jobb i vård, skola och omsorg i stället för ökad lyxkonsumtion. I betänkandet kallas vi för populister eller att vi står för ekonomiskt moras. För nästa år föreslår vi att vi ska anställa 40 000 fler i välfärden. Det kostar lika mycket som avskaffandet av förmögenhetsskatten.
Vi gör våra val i politiken, och för oss är valet enkelt. Det står mellan avskaffande av förmögenhetsskatt och anställda välfärdsarbetare, överklassnära tjänster och folknära jobb. Det står mellan att investera i landet och att ge bort statens pengar till sponsorer. Det är samma pengar, men vi väljer att använda dem olika. Kalla oss gärna för populister om det känns bättre för er. Men förklara sedan hur man ska höja kvaliteten i vården, i äldreomsorgen och i skolorna, allt det ni pratar om, utan att anställa fler. Ni håller presskonferenser om era käcka små reformer, designade som av en PR-byrå, medan den andra handen i ett svep drar undan sisådär 6 miljarder kronor från kommunerna.
När det är lågkonjunktur vill ni dra pengar från kommunerna för att vi måste spara. När det är högkonjunktur drar ni bort pengar från kommunerna för att det finns pengar att ta av. Är det någon gång då de borgerliga tycker att vi ska ha fler anställda, utom i valrörelsen så klart? Jag undrar vilka som är populister.
Populism har tydligen också satsat på de pensionärer som har lägst inkomster. Vi säger att det är absolut nödvändigt och ansvarsfullt. Vi är dessutom det enda parti i dag som är berett att anställa fler i äldreomsorgen för att våra nära och kära, farmor och morfar, har rätt till ett värdigt liv. Vi går så långt att vi tycker att alla ska ha rätt att känna sig säkra på att man på äldre dagar kommer att klara sig ekonomiskt. Därför satsar vi pengar på att lappa och laga i ert pensionssystem i väntan på ett tillfälle att riva upp det.
Kvinnor över 85 år har en genomsnittlig disponibel inkomst på ungefär 114 000. 15 procent av gruppen har en låg ekonomisk standard enligt budgetpropositionen. Jag tycker i och för sig att 114 000 kronor är en låg ekonomisk standard, och jag förstår varför många äldre avstår från såväl tandvård, läkarbesök, glasögon och uttag av mediciner. De har inget annat val.
Knappt 800 000 personer har garantipension. 80 procent av dessa är kvinnor. Vänsterpartiet vill höja dessa garantipensioner med 300 kronor i månaden nästa år för att vara 500 kronor år 2010. Många av pensionärerna känner sig rätt svikna när deras pensioner sänktes under saneringen av statsfinanserna i början av 90-talet. Genom att man gör en uppräkning av tilläggspensionen på 6 procent får de också en viss kompensation. Även hyran är en stor utgift för många pensionärer med låg inkomst. Därför vill vi höja bostadstillägget.
Om vi är populister eller bidrar till ekonomiskt moras när vi föreslår att skolan ska få mer resurser, när vi tycker att det är fel att det är en skolkurator på 1 000 elever, att det går en fritidspedagog på 19 fritidsbarn för att förskolegrupperna är för stora, ja, det får ni försöka förklara. Vi anser inte heller att kvinnor ska behöva avstå inkomster, som de gör i dag, för att samhället ska få en välfärd som man behöver och nyttjar. Därför har vi en satsning på kvinnors löner. Det är vår modell, en röd modell.
Vi menar också att vi måste investera i framtidens infrastruktur, bygga bort tågförseningar och bygga nya järnvägsspår så att fler kan åka tåg och godstransporterna kraftigt kan öka. Jag som alla andra - kommuner, landsting, hushåll och företag - är för en investeringsbudget i staten där samhällsnyttan och hela samhällsekonomin står i fokus. Om våra förfäder hade resonerat som ni hade vi inte haft en järnväg i dag.
Om vi ska bygga för framtiden måste miljöhoten tas på allvar. Därför måste vi satsa på kollektivtrafik, på den biologiska mångfalden och på energieffektivisering, för just energieffektiviseringar är avgörande för vår framtid. Ett miljö- och klimatbestånd behövs, och 1 procent av bnp behöver avsättas för klimatåtgärder.
Fru talman! Ekonomiskt moras, har de mage att kalla vår politik som är fullt ut finansierad med stora överskott när de själva föreslår skattesänkningar på 77,8 miljarder.
För att ni ska förstå vilka summor det handlar om ska jag jämföra. Det här är statens utgifter för kostnader för sjukvård, social handikappomsorg, miljö- och naturvård, regional utveckling, näringsliv, bostadsbidrag, samhällsplanering, bostadsbyggande och försörjning och hela kulturbudgeten. Så mycket har man sänkt skatterna. Ekonomiskt moras, var det så ni sade?
Nej, låt oss bygga vår framtid där alla har rätt till ett arbete och där vi är rädda om varandra, ett samhälle där vi inser att människor är ömtåliga och därför tar ansvar för varandra, där vi är lika mycket värda oavsett plånbok, etnicitet, om man är född till tjej eller kille, om man är ung eller äldre, hetero eller homo - ett samhälle som inser betydelsen av friska ekosystem så att vi kan bygga ett samhälle för morgondagen. Det, fru talman, är en ekonomisk politik värd namnet.
Jag yrkar bifall till våra reservationer under punkterna 1, 2, 3 och 4.
I detta anförande instämde Marianne Berg (v).