Fru talman! Vi har inte lyckats göra det just nu, inte kunnat, säger du. Då är statens överskott, räknar ni själva med, 91 miljarder nästa år och 135 miljarder i år.
När du debatterar med Pär Nuder säger du i samma andetag att ni ska lyssna på TCO och deras kritik av det ni har gjort. Och så säger du: Är ni med på att sänka värnskatten? Vad är viktigast då? Är det socialförsäkringssystemen eller värnskatter?
Det står faktiskt att ni ska se till att det här återställs 2008 när ni bedömer att hållbarheten i systemet är säkrad. Sedan visar det sig att hållbarheten aldrig har varit dålig utan snarare gått med stora överskott.
Det du står här och säger är bara floskler. Jag har sällan hört så mycket floskler på så kort tid som i ditt anförande i talarstolen.
Sedan säger du att ju längre tid man har varit borta, desto svårare är det att komma tillbaka. Det vet vi. Men varför ska man straffas ekonomiskt för det när rehabiliteringskedjan inte har fungerat? Indirekt är ni också med på att bestraffa de barn till sjuka och arbetslösa som finns i de här familjerna.
Varför? Varför för ni en sådan här politik när det inte ens är ekonomiskt nödvändigt? Sedan kan man undra om det någonsin är nödvändigt. Varför?
Jag fick höra här på kanten att Johan Pehrson låter som en riktig kristdemokrat när han står och försvarar vårdnadsbidraget. Det är väl bara att beklaga.
Jag har hört andra folkpartister som har sagt så här: Be oss inte försvara vårdnadsbidraget ur en jämställdhetsaspekt, för det går inte! Det kan jag inte! Men Johan Pehrson har tydligen tagit på sig den kristdemokratiska uniformen i dag och försöker på något vis stå upp för en reform han själv inte alls tror på.
Jag ser att du har en blå slips för att du i alla fall ska verka lite glad i den bedrövelse du måste känna inombords när du försöker försvara en reform som ni under alla år tidigare har gjort vad ni kan för att den inte ska genomföras. Nu står du här och försöker försvara den. Hur känns det?