Fru talman! Det är rätt intressant att kunna konstatera att Stefan Attefall använder nio minuter av sitt anförande till att diskutera socialdemokratisk politik. Men låt oss diskutera er politik.
Det kom ganska nyligen en stor rapport från Kanada, där man har gjort en stor genomgång av statistik från OECD. Man har studerat 50 sociala indikatorer och jämfört den välfärdsmodell som vi har valt och den anglosaxiska välfärdsmodellen, det vill säga en jämförelse mellan länder med hög respektive låg skatt. Rapportens sammanfattning inleds så här: Skattesänkningar är katastrofala för en nations medborgares välbefinnande.
I studien kan man tydligt se att de så kallade lågskatteländerna är bättre på 7 av 50 sociala indikatorer som rapporten studerar. Men i dessa 7 fall var skillnaden så pass liten att den kunde vara slumpmässig. Men låt oss vara lite snälla och konstatera att den nordiska välfärdsmodellen vann den matchen med 43-7. Ändå är det den modell som ni väljer att försöka lämna. Från andra länder reser man hit, blickar på oss och tittar på vad vi har uppnått, medan ni systematiskt försöker skjuta sönder den.
Du säger så här i ditt anförande: En del behöver mer hjälp än andra. Och sedan lägger ni två tredjedelar av skattesänkningarna till den rikaste tredjedelen. Tycker du då att det är de på Östermalm som redan har en stadsjeep och en segelbåt som också ska kunna korka upp den där champagnen du pratar om? Varför satsar du inte i stället på pensionärerna som kanske inte ens har pengar som räcker till mjölk månaden ut? Och du säger att du är stolt över era överskott på 91 miljarder. Men hur stolta tror du att pensionärerna känner sig, som faktiskt har bidragit till den välfärd vi har i dag, när ni gör en särbehandling i skattesystemet och över huvud taget inte gör någon reform för att förbättra deras vardag i äldreomsorgen, i särskilda boenden och inte heller i pensionssystemet?