Fru talman! Låt mig först säga att riksdagens utredningstjänst är en mycket kompetent räknesnurra, men de räknar på det som de får i uppdrag att räkna på. Om man över tid följer dessa beräkningar av fördelningspolitik - inkomstspridning, förmögenhetskoncentration, andelen hushåll med låg ekonomisk standard etcetera - och följer dem med samma vetenskapliga metoder hela vägen ser man att inkomstspridningen ökade under den tid som Miljöpartiet var med och styrde Sverige, att förmögenhetskoncentrationen ökade, att antalet ensamstående kvinnor med barn ökade av andelen hushåll med låga inkomster. Mycket av detta finns redovisat i regeringens budgetproposition, i en av finansplanens bilagor. Där finns de fördelningspolitiska analyserna. Man kan alltså se hur fördelningspolitiken, enligt er egen retorik, misslyckats under er regeringstid. Det är sanningen och verkligheten, och den kan inte någon av er springa undan.
Det finns många människor som har det svårt i Sverige. Ja, tyvärr är det så. En av orsakerna till det är den misslyckade jobbpolitiken. Att skapa jobb så att människor får möjlighet att gå från bidrag till arbete, och även får möjlighet att jobba lite extra, är en av de viktigaste och bästa fördelningspolitiska åtgärderna. Med den politik som förs är vi på god väg mot detta, men det kommer inte att räcka på alla punkter. Vi måste göra mer. Här har kommunerna, landstingen och staten ett gemensamt ansvar. Vi behöver diskutera mer hur vi på olika områden kan gå vidare för att förstärka de grupper som hamnar mellan stolarna och inte har tillräckligt ekonomiskt stöd.
Vi tar gärna emot goda idéer så att vi kan gå vidare på detta område. Grunden är emellertid en fungerande ekonomi med jobb som skapas, och den grunden har vi lagt med den ekonomiska politik som hittills förts. Men, som sagt, vi har inte gjort allt som behöver göras. Vi har mycket kvar att göra.