Fru talman! När vi presenterade budgetpropositionen här i riksdagen kunde jag konstatera att det går bra för Sverige. Det är alltjämt sant. Vi har 3,5 procents tillväxt för närvarande. Det betyder att i år har Sverige tillsammans med Irland, Finland och Spanien den högsta tillväxten i de utvecklade europeiska länderna. Nästa år räknar EU-kommissionen med att vi tillsammans med Irland och Finland kommer att ha den högsta tillväxten bland de utvecklade länderna.
De nyanmälda lediga platserna ökade med 70 000 i oktober. Antalet arbetade timmar steg med över 3 procent, och sysselsättningen ökade med 75 000. Av det var 63 000 fasta anställningar.
Det mest glädjande med detta är naturligtvis att den största ökningen av antalet arbetade timmar sker bland kvinnor. Den största ökningen av sysselsättningen sker bland invandrarna, som svarar för 40 000 av ökningen. Hos ungdomarna ser vi en sysselsättningsökning på 10 procent. Kvinnorna, invandrarna och ungdomarna är de som vinner på vår politik.
Det stormar internationellt. Vi ser en oro på de finansiella marknaderna. Sverige har hittills - och vi är glada så länge det gäller - klarat sig väl. Det beror naturligtvis på att vi har betalat våra försäkringspremier. Vi har sett till att vi har god ordning på våra offentliga finanser. Det ska tidigare regeringar ha en stor eloge för. Det är ett hårt arbete som de har bedrivit och tagit ett stort ansvar för. Det är en politik som vi avser att fortsätta.
Vi har stora överskott i de offentliga finanserna. Vi överträffar målet för överskotten med 2 procent per år i genomsnitt. Vi har stora överskott i statens finanser. Vi når ett överskott på 110 miljarder kronor 2010. Vi minskar skuldsättningen. Vi halverar den under mandatperioden. Vi har stora budgeteringsmarginaler. Vi nådde 12 miljarder förra året, 20 miljarder i år, och vi kommer att uppnå uppemot 35-40 miljarder 2009 och 2010.
Det här är vårt viktigaste bidrag till att Sverige ska stå stabilt i en tid av internationell oro. Genom att hålla god ordning på våra finanser blir vi inte beroende av internationella kapitalmarknader. Genom att minska vår skuldsättning och upprätthålla överskott ser vi till att Sverige inte blir en lekboll på ett stormigt finansiellt hav.
Regeringens uppgift är väldigt klar. Vi ska återupprätta full sysselsättning. Det ska vi göra därför att det är ett frihetsuppdrag. När människor kommer i arbete, får en egen lön och möjlighet att utvecklas med arbetskamrater ökar deras möjligheter att bestämma. Det ökar deras möjligheter att styra över sitt liv. Då har de resurser och möjligheter att forma sin tillvaro, och då ökar deras frihet.
Att återupprätta full sysselsättning är naturligtvis också ett rättviseuppdrag. Skillnader växer när arbetslösheten ökar. Skillnader minskar när sysselsättningen växer. Det är därför vår politik är en politik som också gör Sverige rättvisare. När fler kvinnor arbetar, när fler invandrare blir sysselsatta och när fler ungdomar kommer i jobb ökar rättvisan i Sverige.
Den fulla sysselsättningen är naturligtvis också ett välfärdsuppdrag. När fler människor kommer i arbete stiger de offentliga intäkterna. Då får vi större resurser. Det är därför det nu sker rekordinvesteringar i kommunerna och i välfärden. Det är ett frihetsuppdrag, ett rättviseuppdrag och ett välfärdsuppdrag. Det är de uppdrag den här regeringen sätter främst.
Jag har de senaste dagarna ägnat mig åt att läsa en utredning som den engelska regeringen har gjort, där man har gått igenom strax under 400 medicinska studier om effekterna av arbete. Det kan vara värt att påminna om dem igen. Folkhälsan förbättras när människor kommer i arbete. Den egna hälsan förbättras. Den psykiska hälsan förbättras. Den egna identiteten, självkänslan, förbättras. Den psykiska hälsan förbättras och stressen minskar.
På praktiskt taget alla områden kan vi konstatera att arbete är bra för människor. Det finns undantag, och det ska vi ha respekt för. Vi ska ha ett väl utbyggt socialförsäkringssystem som ger människor trygghet. Men utgångspunkten måste vara att arbete generellt är bra för människor.
Den här regeringen har gjort stor skillnad. På ett år har vi gjort stora bidrag. Vi har sänkt skatterna för låg- och medelinkomsttagare. För en normal heltidsarbetande är skatten ungefär 1 000 kronor lägre vid årsskiftet. För en normal familj med två heltidsarbetande kommer man också med finansieringen, trafikförsäkringsavgifter och andra skatter som har höjts, att ha tjänat ungefär 1 000 kronor mer i månaden.
Den här politiken är särskilt viktigt just nu. Vi har en mycket stark arbetsmarknad. Då är det viktigt att arbetsutbudet ökar. När vi sänker skatterna förbättrar det lönebildningen i ekonomin, och det underlättar för fler människor att komma i arbete.
Vi har också stärkt arbetslinjen i socialförsäkringarna och a-kassan. Det sker en avtrappning av arbetslöshetsersättningen från en mycket hög nivå till en något lägre nivå. Vi säger nej till rundgång mellan åtgärder och ersättning. Vi förstärker försäkringsmässigheten i a-kassan, och vi har gjort avgifterna mer försäkringsmässiga. Det är åtgärder som bidrar till att reducera arbetslösheten.
Vi har förstärkt försäkringsmässigheten i socialförsäkringarna, återupprättat sjukförsäkringen så att dess uppgift inte är att dölja en illa fungerande arbetsmarknad utan att ge trygghet för sjuka människor, inte att dölja ett misslyckande i den ekonomiska politiken.
Vi har också lagt fram förslag som gör arbetsmarknadspolitiken mer effektiv. Arbetsmarknadspolitiken spelar en central roll i den svenska modellen, och vi ska se till att den återigen spelar den viktiga roll den har spelat. Den ska inte ha som uppgift att dölja misslyckanden. Den ska inte ha som uppgift att skicka människor i rundgång. Den ska inte ha som uppgift att förvara människor i stället för att de ska vara på arbetsmarknaden.
Vi har prioriterat att arbetsförmedlarna ska kunna förmedla jobb. Vi har prioriterat att arbetsmarknadspolitiken ska inriktas på att man söker jobb. Vi har prioriterat att de åtgärder som vi gör ska riktas till de människor som har störst behov av hjälp. Det är därför vi nu får en väsentligt mer effektiv arbetsmarknadspolitik.
Vi har ökat möjligheterna för ungdomar, invandrare och äldre att komma in på arbetsmarknaden genom att sänka arbetsgivaravgifter, dels för dessa grupper, dels för sektorer som servicesektorn där många jobb kan växa fram.
Vi vet att den svenska modellen med sina kollektivavtal och med sin anställningstrygghet har många fördelar. Men den har nackdelen att den bidrar till att ungdomar, invandrare och äldre ofta får en svagare ställning på arbetsmarknaden. Det kan man naturligtvis hantera genom att avreglera anställningstryggheten eller undergräva kollektivavtalen. Det är inte den väg vi har valt. Vi har valt att i stället sänka arbetsgivaravgifterna så att fler arbetsgivare vill anställa ungdomar, så att fler arbetsgivare vill anställa äldre och fler vill anställa invandrare.
Vi ser effekterna. Sysselsättningen i dessa grupper stiger. Vi räknar också med att kunna sänka arbetsgivaravgifterna i servicesektorn, för enligt Handelns utredningsinstitut kommer det att bidra med över 10 000 jobb bara i restaurangsektorn.
Vi har också gjort ett brett program för att förbättra entreprenörsklimatet. Entreprenörerna är de som för nya produkter till marknaden. Det är de som gör att sysselsättningen växer explosionsartat. Det är de som är gasellerna.
Då är förändringen av förmögenhetsskatten, förändringen av 3:12-regler och andra skatteförändringar som vi har gjort viktiga. Vi ska fortsätta att minska regelbördan. Vi ska fortsätta att förbättra entreprenörsklimatet, för det är en central beståndsdel i en politik för full sysselsättning.
Vi har också gjort en stor satsning på kunskap. I skolan handlar det om att barnen ska lära sig läsa, räkna och skriva. Det ska finnas gott om resurser för att tidigt lägga en god grund för trygghet på arbetsmarknaden.
Vi har gjort den största satsningen på lärarnas utbildning och fortbildning under efterkrigstiden. Vi har stärkt betyg och uppföljning för att det ska vara god ordning i skolan och trygghet i klassrummen. Vi genomför en bred satsning på lärlingssystem och yrkesutbildning för att också de som vill till praktiska yrken ska ha en bra och trygg väg in på arbetsmarknaden.
Vi gör en mycket stor satsning redan i den förra budgeten och i den kommande budgeten på högre utbildning och forskning. Vi kommer att kunna presentera den kanske mest offensiva forskningspropositionen i modern tid under det kommande året.
Det är tydligt att vår politik ger resultat. Vi ser att sysselsättningen de kommande åren kan öka med 200 000 och att utanförskapet kan minska med 175 000 personer. Det beror naturligtvis också på att vi har en stark världsmarknadstillväxt. Det går lite svagare i USA, men det går starkare i Ryssland, Indien och Kina.
Det beror på att svensk ekonomi har goda grundförutsättningar. Vi har en välutbildad arbetskraft. Vi har en väl fungerande offentlig administration. Vi har ett tryggt och stabilt regelverk för arbetsmarknaden. Vi har gjort stora satsningar på forskning och utveckling.
Men det beror också på regeringens åtgärder. Det är, som till exempel EU-kommissionen konstaterar, till viss del som ett resultat av de sysselsättningsprogram som regeringen vidtagit som vi nu ser en snabb ökning av sysselsättningen. Och det är, som EU-kommissionen konstaterar, delvis tack vare regeringens åtgärder vi nu ser en snabb ökning av arbetsutbudet.
Låt oss inte glömma hur siffrorna såg ut när den här regeringen tog över. Då var det 1 634 000 människor som stod utanför arbetsmarknaden, som arbetade mindre än de skulle önska och som inte hade den plats på arbetsmarknaden de förtjänade. I dag - i oktober - är det 165 000 människor färre i utanförskap. Amsåtgärderna har kunnat minskas med 70 000. De som är utan arbete men som inte sökt jobb har minskat med 30 000. De som jobbar men som skulle vilja jobba mer har minskat med 20 000. Och de sjukskrivna har minskat med 30 000. För första gången på 30 år ser vi att vi har brutit sambandet mellan sjukskrivningar och sysselsättning. Nu kan jobben växa utan att vi för den skull får ett tryck mot stigande löner och stigande priser som dämpar sysselsättningsutvecklingen.
Den här politiken är naturligtvis ett uttryck för ett ideologiskt ställningstagande. Det blir allra tydligast när det gäller den fulla sysselsättningen. Vår viktigaste uppgift är att återupprätta full sysselsättning. Det är vår viktigaste uppgift för att det är ett frihetsuppdrag. Människor som ställs utanför arbetsmarknaden, som inte får en chans att ta ansvar och växa i gemenskap och som inte får en chans att försörja sig själva och de sina är människor som drabbas av ofrihet. Utanförskapet är det viktigaste måttet på ofrihet i Sverige. Vår viktigaste uppgift är att bekämpa utanförskapet och återupprätta full sysselsättning, för det är den viktigaste frihetsuppgiften.
En politik som bidrar till full sysselsättning, som gör att fler människor kommer i arbete, att jobben växer och att arbetslösheten minskar är också en rättvisepolitik. Skälet till att de tidigare regeringarna har misslyckats med rättvisan, att förmögenhetsskillnaderna har ökat, att inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor har bestått och att ojämlikheten präglat den svenska arbetsmarknaden är att man misslyckats med jobben.
Jobben är grunden för rättvisan. Det är med människor med egen lön, eget arbete och egen utveckling som man bygger rättvisa. Det är så man minskar klyftor. Det är därför vår politik också är rättvis.
Vi kan inte möta framtidens utmaningar, vare sig globaliseringen eller demografin, om vi inte får fler människor i arbete. Vår viktigaste uppgift är att få människor i arbete och därigenom lägga grund för en välfärd som kan finansieras utan höjda skatter, en välfärd som är trygg för människor som i större utsträckning kommer att ha möjligheter till en god ålderdom. Det är därför som vår politik också innebär ett viktigt välfärdsuppdrag.
Vi kan se de kommande åren an. Vi har viktiga vallöften kvar. Vi har infriat många, men vi kommer de närmaste åren att kunna genomföra stora satsningar på forskning, infrastruktur, kvalitet i barnomsorgen, tillgänglighet i äldreomsorg och valfrihet i sjukvården. Det är för att vi har lagt grunden genom att upprätthålla en god ordning i de offentliga finanserna och prioritera jobben framför varje annan fråga.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulf Sjösten och Lars Elinderson (båda m).