Fru talman! Ledamöter, åhörare och fru minister!
Det är så lätt att säga att vi ska skydda barn, barn är
framtiden, barn är så sårbara, och därför behöver de
all vår kärlek och allt vårt engagemang.
Sanningen är annorlunda. Verkligheten för många
barn är mycket annorlunda. Den verkligheten ser vi
ibland i tidningen eller när vi träffar på, möter, får
brev från eller pratar i telefon med de här barnen eller
deras familjer. Den får i alla fall mig att känna ångest
över hur vi behandlar vissa barn här i Sverige.
Den här debatten gäller barnkonventionen och
barn i asylsökningsprocessen. Det innebär att det rör
4 000-5 000 barn som nu finns i Sverige utan perma-
nent uppehållstillstånd.
Fru talman! Det tog tio år att få barnkonventionen
klar. Det var många svårigheter som skulle övervin-
nas, politik, historia, ekonomi, kultur, familjens roll
och inte minst religion. Men synen och minnet av
barn som far illa gjorde att man ändå efter tio år nåd-
de fram till en reglering som ska skydda barn.
I Sverige har barnkonventionen nu gällt i tio år.
De ledamöter som fattade beslutet bestämde sig för
att konventionen skulle präglas av en strukturell pro-
cess. Arbetet med att införa dessa rättigheter och
förbättra barns verklighet skulle ske i form av en
process. Det innebär att det ska finnas en analys och
en utvärdering parad med nya regler, strategier, stat-
liga bemyndiganden, uttalanden och utbildning - allt
för att ge barn i Sverige en bättre situation.
Rädda Barnen har bl.a. utvärderat detta 1998 i
rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Där
kritiserar man hårt hur vi har lyckats med den ambi-
tionen. Man säger att principen om barnets bästa
ställs mot andra principer som exempelvis behovet av
en reglerad invandring och att diskussionen om hur
de här principerna ska brytas mot varandra faktiskt
saknas. Man påpekar också att en sådan diskussion
skulle ge möjlighet till ett internationellt erfarenhets-
utbyte som vore till nytta för alla.
Efter några år med kritik tillsattes en utredning
om barnkonventionen i Sverige där jag också satt som
ledamot. Utredningen kom med en del förslag. Bl.a.
föreslogs att alla myndigheter skulle ha en strategi för
hur barnkonventionen ska förverkligas.
När jag inför den här debatten tittar på hur det ser
ut, kan jag notera Rädda Barnens mycket starka kri-
tik. Jag kan notera att Statens invandrarverk inte har
något sådant material. Det finns några enstaka po-
licydokument, men det finns ingen samlad strategi.
Det är likadant med Rikspolisstyrelsen, och det är
faktiskt likadant med Utlänningsnämnden, vilket
speglas väldigt tydligt i deras årsrapport.
Om man gör en datasökning på alla de högre
domstolarna i Sverige för att se om någon domstol
under dessa tio år har använt ordet barnkonventionen
i sina domslut eller motiveringar till domsluten, blir
resultatet noll. Det blir så både när jag söker själv och
när riksdagens utredningstjänst gör samma sökning.
Det kan finnas förklaringar till detta, men för mig
innebär det ett väldigt stort och svårt frågetecken som
faktiskt behöver åtgärdas.
Ett resultat av den här utredningen var att portal-
paragrafen i utlänningslagstiftningen infördes. Vi har
en annan lagstiftning som är mycket viktig, nämligen
lagen om mottagning av asylsökande. Där saknas en
sådan portalparagraf.
En del säger att det finns 2 000 gömda barn i Sve-
rige. Vi har lite olika siffror. Det är svårt att veta. Av
dessa 2 000 barn gömmer sig ca 150 för att undgå en
hotande omedelbar verkställning av avvisningsbeslut.
Otaliga rapporter har visat att de här barnen mår
mycket dåligt. Det präglar deras uppväxt. Suicidris-
ken, eller med ett verkligare ord som biter bättre
självmordsrisken, bland de här barnen är mycket stor.
Fru talman! Jag tycker att vi kan ge de gömda
barnen amnesti.
Rädda Barnen har också mycket hårt kritiserat de
långa väntetider som finns i dag. Flera talare har
nämnt dem tidigare. 3-5 år är inte ovanligt. Det är
också väldigt negativt. Tänk er själva om era egna
barn skulle vänta t.ex. hela lågstadiet på ett sådant här
livsavgörande beslut samtidigt som oron i familjen är
fruktansvärd. Jag vill inte vara med om att utsätta
barn för sådana saker.
År 1995 lovade sittande statsråd en barnbilaga till
statsbudgeten för att belysa barnens situation. Det är
ingen lätt sak att göra en barnbilaga. Det har man
provat i Norge. Det finns en del diskussioner runt det.
Jag tycker ändå att det vore värt besväret att nu, snart
fem år efter det löftet, komma fram med en barnbila-
ga till statsbudgeten.
Fru talman! Jag skulle vilja ställa sex frågor till
statsrådet.
Anser statsrådet att vi bör låta utreda avvägningen
mellan principen om barnens bästa och andra intres-
sen?
Anser statsrådet att vi bör kontrollera hur svenska
myndigheter följer upp barnkonventionen genom
särskilda strategier?
Är statsrådet beredd att införa en portalparagraf i
lagen om mottagande av asylsökande?
Är statsrådet beredd att ge de gömda barnen am-
nesti?
Är statsrådet beredd att medverka till en radikal
förkortning av väntetiderna, både när det gäller beslut
och när det gäller verkställigheten av de besluten?
Är statsrådet beredd att se till att barnkonventio-
nens övriga rättigheter faktiskt tillämpas för de barn
som söker asyl i Sverige?