Fru talman! Det här låter ju bra. Det låter som om
Sverige arbetar väldigt aktivt med frågorna. Men vi
kommer inte ifrån att vi har en rad problem här på
hemmaplan.
Under 90-talet har vi sett en alltmer restriktiv
asyl- och migrationspolitik växa fram, såväl här i
Sverige som inom EU. Det är inte underligt att vårt
område för många asylsökande upplevs som
"Fästning Europa". När högerextremismen och främ-
lingshatet vinner framgångar här hemma och i vår
omvärld är det viktigt att politiker står upp för de
humanistiska idealen och varje människas lika värde
och att vi står upp för konventionen om mänskliga
rättigheter och barnkonventionen.
Efter Schengenavtalet 1996 kom Dublinkonven-
tionen 1997, där EU:s medlemsstater var överens om
den s.k. förstalandsprincipen, vilken betyder att fly-
ende människor eller familjer bara får söka asyl i en
av EU:s medlemsstater. Det stämmer väldigt illa
överens med Genèvekonventionens intentioner om
alla flyktingars rätt till asyl. Därför är det intressant
med den här passusen i Dublinkonventionen, artikel
3.3, som säger att en ansökan ska prövas i enlighet
med den nationella lagstiftningen och statens interna-
tionella åtaganden. Dessutom står det i den proposi-
tion som följde på Dublinkonventionen att en stat är
oförhindrad att pröva asylansökan även om den inte
är skyldig att göra det enligt konventionen, under
förutsättning att den asylsökande går med på det.
På EU-mötet i Tammerfors härförleden har med-
lemsländerna inom EU beslutat om en gemensam
asyl- och flyktingpolitik med på sikt ett lika förfaran-
de och lika kriterier. I dag är det stora skillnader inom
EU, och risken är att länder med generösare flykting-
politik, t.ex. Sverige, kan tvingas skärpa sina krav för
att nå en harmoniserad nivå.
Därför vill jag fråga statsrådet: Kan vi förvänta
oss en sådan harmoniserad försämring i förhållande
till nuvarande svensk asyl- och flyktingpolitik?
Kommer den då att vara förenlig med vår syn på
barnkonventionen?
Vid det här mötet har man också kommit överens
om en s.k. Artikel 18-kommitté. Därför vill jag också
ställa en fråga om den till ministern. Kommer rege-
ringen att ta upp barnkonventionens ställning gente-
mot Dublinkonventionen i den s.k. Artikel 18-
kommittén som ska pröva just varje fråga rörande
tillämpningen och tolkningen av Dublinkonventio-
nen?
Sveriges riksdag ratificerade ju FN:s barnkonven-
tion 1990. I och med det har vi iklätt oss en interna-
tionell folkrättslig förpliktelse att följa konventionens
bestämmelser.
Det innebär emellertid inte att konventionen är ju-
ridiskt bindande. Det vet vi. Det är något som Miljö-
partiet anser att den bör vara. Men konventionen
innebär självklart definitivt ett moraliskt ansvar för
oss, och det har vi hört att ministern poängterat. För
övrigt anser vi i Miljöpartiet att barnkonventionen ska
skrivas in i svensk lagstiftning.
Fru talman! Även om det är ett huvudansvar för
föräldrar att värna om barnens hälsa finns det situa-
tioner där det i första hand är fråga om hur samhället
ska skydda, skapa säkerhet och trygghet för barnen
och hur samhället ska leva upp till barnkonventionens
krav. De frågorna är väldigt svåra. Men samhällets
ansvar för barnens hälsa oavsett vilka barn det är
fråga om får aldrig svikta. När det gäller barn måste
humanitära, generösa bedömningar gälla. Man kan
inte driva asylpolitik med barnens hälsa som pris.
Jag blir mycket orolig när jag hör ministern ta upp
andra skäl, nämligen den reglerade invandringspoliti-
ken. Hur förklarar man för ett barn som är utsatt,
skrämt och känner sig kränkt: Tyvärr, det är vår reg-
lerade invandringspolitik som gör att vi får skicka dig
någon annanstans där du inte vill? Det går inte ihop.
Det är där barnkonventionen kommer in och måste
vara just en stark påtryckning som innebär att när ett
barn mår väldigt dåligt ska ingenting annat gälla än
barnkonventionen.
Jag skulle också vilja fråga ministern om portalpa-
ragrafen i utlänningslagen. Där står: "I fall som rör ett
barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets
hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt krä-
ver". Vad har det haft för betydelse för våra myndig-
heter och institutioner? När kommer regeringen att
göra en bedömning av genomslaget av portalparagra-
fen?