Fru talman! Jag är helt övertygad om att alla de
mycket engagerade svenskar som vill arbeta för flyk-
tingars väl i Sverige är besvikna. De hade nog för-
väntat sig mer av positiva reaktioner och mer av idéer
om vad vi kan göra och framför allt vad regeringen
vill göra för att förbättra för flyktingarna i Sverige.
Flera partier har pekat på en rad konkreta åtgär-
der. Jag ska inte upprepa dem som jag har fört fram
för Folkpartiets räkning. Men det handlar inte om
några svåra saker. Rent praktiskt borde det gå att
ordna. Jag förstår inte riktigt resonemanget om att
barnkonventionen är så flexibel att den inte kan inar-
betas i lagstiftningen. Jag är övertygad om att det går
bara viljan finns.
I dag skingras flyktingfamiljer. Vad ska vi göra
för att inte tvinga fram familjesplittringarna? Jag blir
lite rädd när jag hör Gustaf von Essen cyniskt tala om
att föräldrar medvetet lämnar ifrån sig sina barn där-
för att de ser sådana fördelar av att få stanna i Sveri-
ge.
Familjesplittring handlar om människor i yttersta
desperation, i nöd, oro och ängslan, och som känner
sig tvungna att som en yttersta desperat åtgärd göm-
ma eller lämna barnen. Jag delar inte Gustaf von
Essens uppfattning i det avseendet.