Fru talman! Denna särskilda debatt om barnkon-
ventionens tillämpning i asylärenden är bra. Den
innebär att vi nu kan få en samlad dokumentation om
var riksdagens olika partier står i denna fråga.
Vänsterpartiet anser att barnkonventionen ska in-
korporeras i svensk lagstiftning, dvs. att barnkonven-
tionen ska göras om till svensk lag. Då kan den direkt
åberopas och tillämpas hos våra domstolar och myn-
digheter. Majoriteten i riksdagen anser dock inte
detta. I stället infördes en portalparagraf om barnets
bästa i utlänningslagen, samtidigt som majoriteten i
riksdagen säger att barnets bästa generellt inte får ta
över samhällsintresset att reglera invandringen.
I artikel 2, punkt 2, i barnkonventionen står det att
konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder
för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former
av diskriminering eller bestraffning på grund av för-
äldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars
ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
För Vänsterpartiet innebär denna artikel i barn-
konventionen att gömda barn inte kan bestraffas för
att föräldrarna anser att det bästa för barnen är att inte
åka tillbaka till det land som de en gång, och då också
förmodligen för barnens bästa, tvingats fly från. Men
vad gäller gömda barn skriver regeringen i den pro-
position som är upphovet till dagens debatt att den tid
barnet levt gömt inte ska tillgodoräknas om inte - jag
citerar direkt ur propositionen:
"- - - risken bedöms vara synnerligen betydande
för självdestruktiva handlingar av utomordentligt
allvarlig natur från barnets sida - - -".
Lagstiftaren säger med andra ord till ett barn att
förutsättningen för att det ska få stanna i Sverige är
att det försöker begå självmord - den mest själv-
destruktiva handling av utomordentligt allvarlig natur
som ett barn, eller för den delen en vuxen, kan göra.
I artikel 10 i barnkonventionen står att konven-
tionsstaterna ska behandla ansökningar från ett barn
om återförening med föräldrarna positivt, humant och
snabbt.
Jag besökte ett hem för flyktingbarn som kommit
hit som ensamma barn. Deras högsta önskan var att få
träffa sina föräldrar. De hade ansökt om att föräldrar-
na skulle få komma hit, men samtliga hade fått av-
slag. En 14-årig flicka från Irak med uppehållstill-
stånd i Sverige berättade på TV att hon hade ansökt
om att få återförenas med sina föräldrar här i Sverige.
Hon fick avslag på sin ansökan med motiveringen att
hon kan resa till Irak om hon vill leva tillsammans
med mamma och pappa. Att Sverige i dag inte avvi-
sar människor till Irak har tydligen ingen betydelse i
sammanhanget. Barnet som längtar efter mamma och
pappa uppmanas att återvända till det land vi inte
anser vara säkert.
Det förekommer inte sällan att ett barn sänds hit
ensamt av föräldrarna för att, sedan uppehållstillstånd
beviljats, fungera som anknytning för den övriga
familjen, säger regeringen i propositionen om den nya
utlänningslagstiftningen. Jag skulle inte rekommen-
dera någon förälder att skicka sitt barn hit till Sverige,
men jag ifrågasätter inte dessa föräldrars bevekelse-
grunder eller att de inte skulle ha sitt barns bästa för
ögonen. Barnkonventionen säger: Barnen ska inte
straffas för föräldrarnas missgärningar.
Dublinkonventionen syftar till att lösa problemet
med första asyllandsprincipen. Den förhindrar dock
inte någon stat att själv pröva en ansökan om asyl
trots att prövningsskyldigheten ligger på ett annat
EU-land. Denna ventil var en av anledningarna till att
riksdagsmajoriteten inte motsatte sig godkännandet
av Dublinkonventionen.
Tyskland har i en del uppmärksammade fall be-
slutat att skicka tillbaka människor till länder som av
andra länder inte betraktas som säkra. En del av dessa
familjer har då flytt till Sverige och sökt asyl här. Vi
gömmer oss bakom Dublinkonventionen och hävdar
att första asyllandsprincipen gäller. De svenska myn-
digheterna bortser då från den skyldighet som gäller
både enligt utlänningslagen och Genèvekonventio-
nen, nämligen att man i det enskilda fallet ska vara
förvissad om att den asylsökande inte skickas vidare
till hemlandet om han eller hon där riskerar förföljel-
se. Vi får med andra ord inte skicka tillbaka någon till
Tyskland om vi inte först utrett om familjen antingen
får skydd i Tyskland eller i vart fall inte riskerar för-
följelse vid vidaresändning till hemlandet. Att slentri-
anmässigt avvisa familjer till Tyskland under täck-
manteln Dublinkonventionen utan denna individuella
prövning är därför i strid med svensk lag och Genè-
vekonventionen.
Invandrarverket har gjort en promemoria för un-
gefär ett år sedan om praxis i ärenden som rör min-
deråriga barn som rimligen borde omfattas av portal-
paragrafen. Utredaren avslutar sin undersökning med
orden: Av den genomgång som gjorts här framgår att
det är mycket ovanligt att portalparagrafen får någon
betydelse i tillståndsärenden utanför det renodlat
humanitära området. Närmast som en följd av denna
lagtolkning har det inte heller i ärendena företagits
någon utredning rörande barnets bästa och möjlighe-
terna för barnet att på annat sätt upprätthålla kontak-
ten med den förälder som nekats uppehållstillstånd.
Än mindre har det i enlighet med 11 kap. 1 a § klar-
lagts vad barnet har att anföra i ärendet.
Barnets rätt enligt barnkonventionen att framföra
sin uppfattning har alltså negligerats.
Fru talman! Vänsterpartiet anser att portalparagra-
fen i utlänningslagen inte har inneburit den trygghet
för barn i asylprocessen som lagstiftaren avsåg. Det
är därför hög tid att omsätta barnkonventionen till
svensk lag så att även asylsökande barn får komma i
åtnjutande av det skydd som de garanteras i FN:s
barnkonvention.