Fru talman, statsrådet, ledamöter, ni på läktaren
och ni där hemma vid TV-apparaterna! Först och
främst vill jag uttrycka min tacksamhet för att den här
debatten, som Miljöpartiet har begärt, kommit till
stånd. Det är en principiellt viktig debatt, men den är
ännu viktigare för de enskilda utsatta och jagade
människor som har sökt fristad i Sverige, särskilt för
de ca 800 barn som finns gömda eller på förläggning-
arna.
Debatten ska inte, precis som fru talmannen sade,
handla om enskilda fall, men ändå är det just de en-
skilda fallen som ger oss anledning att ta upp barn-
konventionens roll i asylärenden och i förhållande till
andra konventioner.
Det är i det enskilda fallet, med mentalt pressade
och rädda barn, som vi upplever hur barnkonventio-
nens innehåll urholkas och dess betydelse devalveras
i förhållande till andra konventioner och åtaganden.
Det är just i ögonkontakten med det utsatta barnet
som vi känner hur samhället hårdnat, hur det har
blivit frostigare. Detta är en oacceptabel utveckling,
och det är väldigt svåra frågor.
Fru talman! Jag hoppas att vi under den tid, halv-
annan timme, som vi har till förfogande kan finna
något av en gemensam nämnare för ett mänskligare
och generösare förhållningssätt till de minsta och
svagaste, de utsatta barnen, och att vi kan komma
överens om att i alla sammanhang med skärpa och
ansvar leva upp till våra åtaganden i barnkonventio-
nen.
Jag förväntar mig att statsrådet här bl.a. kommer
att berätta om hur regeringen har tänkt följa upp
statsministerns klara budskap i regeringsförklaringen,
nämligen att alla barn har rätt till en bra start i livet.
FN:s barnkonvention ska efterlevas.