Fru talman! Willy Söderdahl har frågat vad jag
avser att göra för att folkbildningens möjligheter att
fullfölja sin verksamhet ska kunna säkerställas samt
hur jag ser på folkbildningens roll i framtiden, särskilt
med avseende på folkhälsoarbetet, demokrati- och
integrationsfrågorna.
Birgitta Sellén har frågat vilka åtgärder jag avser
att vidta för att folkbildningens betydelse och roll i
samhällsarbetet utvecklas, om jag ser behov av ytter-
ligare åtgärder för att förtydliga kommunernas ansvar
för de principer som formats i vår nationella folkbild-
ningspolitik samt om jag är beredd att prioritera an-
slaget till folkbildningen.
Då frågorna är närbesläktade besvarar jag båda
interpellationerna i ett gemensamt svar.
Folkbildningen är av stort nationellt intresse och
en betydelsefull aktör för att förverkliga människors
möjligheter till livslångt lärande. En aktiv folkbild-
ningsrörelse bidrar till att stärka och utveckla demo-
kratin och ger enskilda människor möjlighet till kun-
skap, personlig utveckling och kulturupplevelser.
Detta markerade regeringen också tydligt i proposi-
tionen om vuxnas lärande som presenterades för
riksdagen i februari förra året. Verksamheten som
sker i studieförbund och folkhögskolor är viktig i vårt
samhälle, och dessa krafter måste tas till vara. Därför
är jag bekymrad över konsekvenserna av de sjunkan-
de bidragen från kommuner och landsting till folk-
bildningen som Folkbildningsrådet pekar på i sin
årsredovisning.
Att flera kommuner och landsting skär ned ansla-
gen till folkbildningen är djupt beklagligt, särskilt
mot bakgrund av att detta minskar möjligheter för
människor att utvecklas genom ett livslångt lärande.
Det statliga bidraget till folkbildningen har ökat något
utöver kompensation för konsumentprisindex sedan
den socialdemokratiska regeringen tillträdde. En stor
neddragning av statsbidragen till folkbildningen
genomfördes dock av den borgerliga regeringen i
början av 1990-talet.
Folkbildningen är ett nationellt ansvar som delas
av staten, kommunerna och landstingen. Kommuner-
nas och landstingens bidrag till studieförbund och
folkhögskolor är en viktig del i finansieringen, men är
ett frivilligt åtagande. Som ett led i utvecklingen av
den egna kommunen eller regionen har kommuner
och landsting ett eget ansvar för och intresse av att
fortsätta att stödja folkbildningen, men de är själv-
ständiga i sina beslut. Genom att minska eller helt dra
in sitt stöd till studieförbund och folkhögskolor med-
verkar kommuner och landsting till att utarma sin
egen region socialt, kulturellt och kunskapsmässigt.
Staten varken kan eller bör emellertid åta sig att
kompensera studieförbund eller folkhögskolor för
inkomstbortfall från andra bidragsgivare.
Statens stöd till folkbildningens organisationer
syftar till att bevara och utveckla folkbildningens
egenvärde: friheten, frivilligheten, idéstyrningen och
självständigheten. I 1998 års folkbildningsproposi-
tion, som utarbetats på grundval av 1994 års statliga
utvärdering av folkbildningen, framhölls att förutsätt-
ningen för att folkbildningen ska kunna fylla de
funktioner som följer av detta är "att den kan styras
av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara oberoende
av politiska och ekonomiska maktgrupper och inte
tvingas till kommersialisering eller anpassning till
specifika samhälleliga krav för att hävda sin verk-
samhet". Detta äger fortfarande giltighet.
Genom folkbildningen öppnas möjligheter till
kunskapssökande för var och en utifrån egna erfaren-
heter och längs egna vägar, utan begränsningar i form
av krav på resultat och utan uteslutningsmekanismer.
Självbildning och självorganisering har gett oss starka
självständiga människor och folkrörelser som har
påverkat samhället och stärkt demokratin. Genom sin
metodik, humanistiska grundsyn och starka deltagar-
inflytande stimulerar folkbildningen många männi-
skor att inleda ett aktivt kunskapssökande.
Folkbildningen har genom sin form, särart och sitt
innehåll viktiga uppgifter att fylla i ett samhälle
präglat av det livslånga lärandet. Behoven av förståel-
se, eftertanke, kunskap och insikt för att kunna påver-
ka samhället och sina egna livsvillkor blir allt större.
Demokratin kräver aktiva, solidariska och engagerade
människor som skapar ett samhälle som gynnar oss
alla. Folkbildningens grundläggande värderingar och
arbetssätt är viktiga faktorer för en sådan utveckling
av demokrati, sammanhållning och jämlikhet.
Enligt det förhållande mellan staten och folkbild-
ningen som etablerades för ett tiotal år sedan prövas
statens ekonomiska stöd på grundval av återkomman-
de utvärderingar. En sådan inleddes i september förra
året och ska redovisas i mars 2004. Det blir då aktu-
ellt att åter pröva omfattningen av statens bidrag. I
syfte att bredda beslutsunderlaget med ett samlat
dokument om folkbildningens egen syn på sin framti-
da roll och uppgifter, avser regeringen att ställa sär-
skilda medel till Folkbildningsrådets disposition.