Fru talman! Jag vill börja med att tacka utbild-
ningsministern för svaret på interpellationen. Att vi är
två stycken från olika partier som har velat uppmärk-
samma ministern om folkbildningens framtid visar att
det är en fråga av vikt. Jag tycker mig också kunna
konstatera att såväl vi interpellanter som utbild-
ningsministern har samma positiva grundsyn på folk-
bildningens vikt för vårt samhälle. Jag har i min in-
terpellation försökt att vidga synen på folkbildningens
betydelse genom att speciellt nämna dess roll vad
gäller ett praktiskt demokratiarbete, det livslånga
lärandet och folkhälsoarbetet.
Om man som jag anser att det här är områden som
de inom folkbildningen har visat att de på ett mycket
konkret och positivt sätt deltar i menar jag att man då
måste se finansieringen av verksamheten i ett vidare
perspektiv. Det finns många som kan tjäna såväl
mänskligt som ekonomiskt på en aktiv och väl funge-
rande folkbildning. Jag skulle gärna vilja höra minis-
terns tankar om denna vidgade syn och om den har
någon betydelse för finansieringen.
Utbildningsministern säger i sitt svar att en ny ut-
värdering inleddes i september förra året och ska
redovisas i mars 2004. Den ska sedan ligga till grund
för omfattningen av statens bidrag. Jag har ingenting
emot detta: Men är det tillräckligt? Som ansvarsför-
delningen ser ut i dag räcker det inte med att staten
ökar sin del med en blygsam summa varje budgetår.
Det har hittills inte räckt till de ofrånkomliga prissteg-
ringarna och löneökningarna som folkbildningen dras
med.
Fram till den borgerliga regeringens neddragning-
ar och krisåren för kommuner och landsting i början
av 90-talet fungerade den nuvarande ansvarsfördel-
ningen. Frågan är om man också i fortsättningen kan
tro att den rådande ansvarsfördelningen ska fungera.
Jag är inte säker på att så är fallet. Vad anser utbild-
ningsministern om det?