Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som
utbildningsministern har tagit upp - framför allt i det
han tar upp om demokratiarbetet. Folkbildningen och
folkrörelserna är viktiga för demokratiarbetet. Där har
vi en utmaning som inte bara gäller folkbildningen,
men just den kan faktiskt bidra. Det vet vi.
Jag tycker också att det är bra att utbildningsmi-
nistern tar upp att folkbildningen är en mötesplats för
människor med väldigt olika erfarenheter, olika kön,
olika åldrar och olika etnicitet. Få verksamheter i vårt
samhälle utgör den smältdegel som folkbildningen
kan göra. Det vet vi alla. Det är det vi prisar här. Det
är därför vi vill att den ska fortsätta.
Jag är också glad över att utbildningsministern tar
upp samverkan med högskolorna. Den frågan har jag
försökt driva vid tidigare tillfälle. Jag menar att infra-
strukturen finns. Varför inte utnyttja den? Det är man
på gång med i och med collegeutbildningarna. Sådana
har vi bl.a. i Blekinge, som jag kommer ifrån. Där har
man varit väldigt positiv. Ska vi få 50 % av befolk-
ningen högskoleutbildad måste vi utnyttja också den-
na resurs.
Jag vill ta upp lite av det som Birgitta Sellén tog
upp. Utbildningsministern säger att han är djupt be-
kymrad över de sjunkande bidragen från kommuner
och landsting, och att det är djupt beklagligt att de
sjunker. Han hänvisar sedan till det kommunala själv-
styret och konstaterar att staten ingenting kan göra.
Jag tycker att det är en för defensiv hållning. Jag
efterlyser en mer aktiv insats från statens eller från
vår sida.
Utbildningsministern hänvisar i svaret till 1998
års folkbildningsproposition, där det står så här: Den
kan styras av sin egen idé, sätta sina egna mål, vara
oberoende av politiska och ekonomiska maktgrupper
och inte tvingas till en kommersialisering eller an-
passning till specifika samhälleliga krav för att hävda
sin verksamhet. Jag är rädd för att dessa starka ord
börjar naggas i kanten. Redan nu finns det 300 färre
studieavdelningar, och det minskar tillgängligheten.
Det slår lite olika geografiskt. Deltagaravgifterna har
höjts; det vet vi. Det minskar möjligheterna att delta
för de människor som utbildningsministern själv
talade om.
Verksamheten kommer att styras mer av och mot
updragsutbildning och annat som genererar inkoms-
ter. Det sker en styrning. Då gäller inte de fina orden i
1998 års proposition.
Jag undrar om inte utbildningsministern ser en
fara för att det som står i propositionen inte kan full-
följas om inte inkomsterna garanteras på ett mer sä-
kert sätt.