Fru talman! Jag kan instämma med interpellanter-
na om utbildningsministerns positiva syn på folkbild-
ning. Jag delar den helt och fullt.
Vad jag funderar över är vad folkbildningen bety-
der nu och i framtiden, som också berördes i den
första interpellationen. Den folkbildning som vi har i
dag grundades för många år sedan. Studiecirkeln är
100 år gammal, och folkhögskolan är nästan 140 år
gammal. Den grundas på ett fritt och frivilligt åtagan-
de, som utbildningsministern också berörde. Redan
tidigt har det också sagts att den syftar till allmän
medborgerlig bildning. Det är alltså fråga om inte
bara utbildning, utan också bildning. Det är ett be-
grepp som ibland har tappats bort i ungdomsskolan.
Demokratin är viktig. När man undervisar vuxna
har alla möjlighet att säga sin mening och komma
med de erfarenheter som de har från t.ex. arbetslivet,
vilket är mycket värdefullt.
Den humanistiska grundsynen är också viktig.
När vi fick den nya folkbildningen för elva år se-
dan skrev den dåvarande skolministern, som var Gö-
ran Persson, följande: Om kommuner och landsting
inte uppfyller de berättigade krav man kan ställa på
dem måste vi titta på det på ett speciellt sätt i reger-
ingen. Man ska alltså inte bara konstatera att det inte
är bra att man drar ned bidrag, utan också säga att
man kommer att göra någonting speciellt i så fall. Det
sade Göran Persson för elva år sedan. Jag skulle vilja
fråga om det gäller fortfarande.
Sedan säger utbildningsministern att statsbidragen
minskade kraftigt under de borgerliga regeringsåren.
Samtidigt fick vi ett nytt bidrag till folkhögskolan,
som kallades K-anslaget, i kompletteringspropositio-
nen, vilket gjorde att det totala bidraget blev större än
det hade varit tidigare. Jag har själv erfarenhet av det.
Det är ett kortsiktigt bidrag, liksom Kunskapslyf-
tet är kortsiktigt. Vad folkhögskolan, som jag känner
till, framför allt behöver är mer långsiktiga beslut.
Man kan alltså inte bygga upp en verksamhet med
kompetenta lärare, elever och lokaler som håller ett år
eller två, utan man måste veta på lite längre sikt vad
man har att hålla sig till.
När jag i dag på morgonen talade med en folkhög-
skolerektor var han orolig över de snabba beslut som
måste fattas. Det särskilda anslaget, S-anslaget, dras
ned med 10 % i år och 17 % nästa år. Samtidigt har
man nu fått reda på att man får ett nytt anslag, det s.k.
SAGA-anslaget, som gäller framför allt aktivitetsga-
rantin. De har redan sagt upp fem personer, av vilka
flera är lärare, och nu ska man försöka återrekrytera
folk. Det är inte så lätt, därför att utbildningsmarkna-
den är i dag lärarens marknad. En välutbildad lärare
kan alltid få arbete. Då får man börja från början och
försöka rekrytera lärare.
Jag skulle vilja fråga utbildningsministern: Är det
inte bra att ha lite mer långsiktiga beslut, även för
folkbildningen, så att de som arbetar inom folkbild-
ningen, inte minst lärarresurserna, vet att man kan
jobba med det här ytterligare 5-10 år och inte behö-
ver se sig om efter en ny tjänst, varje termin eller
varje läsår?
Jag vill avsluta med att säga att det finns en
gemensam grundsyn i de här frågorna som jag tycker
är positiv. Jag inledde med att säga det också. Folk-
bildningen spelar en stor roll. Rollen är annorlunda
framöver, när väldigt många i den svenska befolk-
ningen har en högre grundutbildning än vad man hade
för 20, 30 och 40 år sedan. Men jag tycker att folk-
bildningen, inte minst folkhögskolorna, har anpassat
sig ganska väl efter detta.