Fru talman! Jag tänkte på långsiktighet i beslut,
som är viktigt för t.ex. folkhögskolor, där det inte
finns någon huvudman som kan ställa upp från det
ena året till det andra. Låt oss jämföra med komvux.
Där finns det ändå en kommun i bakgrunden. Folk
som sägs upp från en komvuxtjänst får nästan alltid
erbjudande om att jobba på gymnasiet eller grund-
skolan i samma kommun. Den möjligheten har inte
folkhögskolan. Uppsägna lärare ger sig ut på arbets-
marknaden, och man blir av med de lärarkrafterna.
Det är alltså bra med långsiktiga beslut inom folk-
bildningen.
Högskolekontakter är förstås väldigt bra. En
grupp av oss var på Folkbildningsrådet häromkvällen.
Där diskuterades vad som hade sagts vid ett besök på
Lunds universitet om folkhögskolelever som hade
börjat där. Det var både ros och ris. Jag tror inte att
man ska gripa över ett alltför stort område, men en
folkhögskola ger den allra bästa grunden när det gäll-
er konstnärlig utbildning inom högskolan. En mycket
stor del av eleverna på musikhögskolorna och konst-
högskolorna har gått på folkhögskola. De har först
gått ett par tre år på det estetiska programmet på
gymnasieskolan och sedan kompletterat det med ett
par år på folkhögskolan. Det är som regel en mycket
bra grundutbildning.
Sedan gäller det kommunernas ansvar. När man
tittade på Kunskapslyftet fann man att det var vissa
kommuner som över huvud taget aldrig brydde sig
om att det fanns folkbildning i kommunen, medan
andra hade ett nära och gott samarbete. Då är det
viktigt, menar jag, att det i de beslut som fattas skrivs
in att folkbildningen och folkhögskolan finns som ett
bra alternativ och att man inte glömmer det t.ex. i det
regleringsbrev som alltid följer på ett beslut härifrån
riksdagen och regeringen.