Herr talman! Gustav Fridolin försöker smita ifrån. Jag respekterar att Gustav Fridolin i sin egenskap av budgetförhandlare eller organisatör bakom regeringssamarbetet när det gäller den ekonomiska politiken vill göra en viss typ av avvägning. Jag respekterar den uppfattningen. Vi kan gärna föra den diskussionen, och vi har delvis gjort det tidigare. Vi har från den borgerliga oppositionen försökt tala om att vi vill ha en större budgeteringsmarginal och så vidare -
fine
! Absolut, vi kan föra den diskussionen. Men nu diskuterar vi hur vi ska tolka budgetlagen.
Konstitutionsutskottet granskar hur regeringen har följt den lagstiftning som gäller för budgetering. Som budgetlagen är skriven kan man inte säga att det ska ske en avvägning mellan de två sakerna. De inskridanden som regeringen ska göra för att se till att budgettaken inte spräcks ska ske med respekt för ingångna avtal. Där finns ingen avvägningsfråga utifrån konstitutionell utgångspunkt.
Sedan kan Gustav Fridolin säga att man bröt mot detta, att man inte tyckte att det var så viktigt därför att det fanns andra saker som var viktigare. Okej, men då ska man säga det så att vi vet vad vi har att utgå från framöver.
Sedan säger Gustav Fridolin att vi är överens om att vi inte ska ha omotiverade ökningar till Regeringskansliet. Ändå är det så att Gustav Fridolin i egenskap av företrädare för Miljöpartiet har suttit här i kammaren och röstat för omotiverade ökningar till Regeringskansliet år efter år. Det är en senkommen insikt som Gustav Fridolin nu visar i frågan om Regeringskansliets expansion. Jag välkomnar den förstås och att Gustav Fridolin nu är med och kräver att vi ska få goda argument för att Regeringskansliet eventuellt ska öka.
Om det är så att regeringen visar att det behövs en ökning exempelvis för att kunna ha en bättre krishantering i Regeringskansliet kommer vi att acceptera det med stor glädje, särskilt som vi tidigare under flera år har föreslagit just detta.