Herr talman! Nej, Helena Höij, jag har inte den uppfattningen att varje regering oundvikligen slår huvudet i utgiftstaket. Det ska undvikas. Jag instämmer i alla teoretiska resonemang om hur det borde vara, det vet vi alla. Den fråga som jag ville ha svar på var vilket anslag som Helena Höij skulle välja i statsbudgeten om hennes regering hamnade i en situation där utgiftstaket riskerade att spräckas.
Sedan kan man naturligtvis prata sig ur detta genom att säga att det aldrig kommer att bli aktuellt, men det är inte det som min fråga handlar om. Det kan vi alla klara ut på vilket föreningsmöte som helst. Det intressanta är ju att ni nu anser att regeringen har förbrutit sig å det grövsta mot budgetlagen, men ni har egentligen inga särskilda resonemang om det.
Tanken med utgiftstaket är ju att utgifterna ett visst år inte ska överskrida utgiftstaket. Det ligger i själva uppbyggnaden av lagstiftningen att en åtgärd som en regering kan vidta är att skjuta på utbetalningar till kommande år. Det är utbetalningar vi talar om, inte kostnader som ska bokföras ett visst år.
Ert intresse drivs mera av att pricka regeringen än av att diskutera och lösa problemet med detta. Som jag sade nyss kan man möjligen fundera över om budgetlagen och de styrinstrument som finns är särskilt väl anpassade till den verklighet som vi lever i.
Utbetalningarna styrs av budgeten, men om folk är sjukare än vad som är tänkt i budgeten kan man inte bara säga att pengarna är slut, eftersom det är en sak som man har ett lagligt åtagande att klara. Då måste man fortsätta med utbetalningarna och sedan göra en prioritering för att klara utgiftstaket. Jag tycker faktiskt inte att detta är så svårt.