Fru talman! I dag har vi att diskutera och debattera resultatet av konstitutionsutskottets höstgranskning. Vi kommer senare under våren att diskutera och debattera det som oftast leder till störst uppmärksamhet utanför denna kammare, vår granskning av statsrådens och regeringens tjänsteutövning mer precist. Det innebär inte att det här betänkandet är ointressant och oviktigt. Det finns en hel del viktiga iakttagelser som förtjänar att diskuteras och lyftas fram. Jag tänkte försöka koncentrera mig på tre synpunkter.
Det ena handlar om Regeringskansliets organisation och utveckling under de senaste åren. Det handlar om den ekonomiska expansion som ägt rum inom Regeringskansliet och till följd av det att antalet anställda inom Regeringskansliet har ökat. Jag kollade strax innan. Jag tror att det är en ökning med uppemot 15 % när det gäller antalet anställda bara sedan år 2000. Samtidigt visar regeringens egen redovisning av hur antalet ärenden i olika ärendegrupper har sett ut under de åren att i de flesta ärendegrupper sjunker antalet ärenden. Det finns några grupper där antalet ökar, men i de flesta ärendegrupper minskar antalet ärenden. Det är en viktig fråga för konstitutionsutskottet och riksdagen i helhet att ställa sig: Bedrivs verksamheten på Regeringskansliet, mot den bakgrunden, på ett effektivt och klokt sätt? Någon rimlig förklaring till den expansion som har ägt rum, både när det gäller personal och ekonomi, har inte getts från regeringen, så det finns skäl för konstitutionsutskottet att också framgent vara väldigt kritiskt och rikta stor uppmärksamhet mot den expansion som ägt rum. Jag tycker att utskottet i och med det här betänkandet tar ett första viktigt steg i den fortsatta granskningen.
Den andra frågan jag skulle vilja ta upp handlar om senareläggning av avgiften till den europeiska utvecklingsfonden. Det här är ju en debatt vi för i repris i förhållande till förra året när vi hade diskussionen om regeringens senareläggning av den sammanlagda EU-avgiften som då ådrog Sverige en dröjsmålsränta som också blev häftigt kritiserad inom Europeiska unionen.
Tyvärr är det så att den åtgärd som vi i dag diskuterar, senareläggningen av avgiften till utvecklingsfonden, bara är en del i en samlad bild av en regering som försöker tricksa och komma undan olika bestämmelser i budgetlagen via olika typer av manövrer. Det är ett oskick som vi måste komma bort ifrån. Det budgettricksande som regeringen i det här fallet ägnar sig åt menar vi har lett till att regeringen på flera punkter har brutit både mot EU:s bestämmelser och mot den budgetlag som vi har och som gäller budgethanteringen.
Till att börja med har vi brutit mot ingångna avtal i och med att vi inte har betalat vår avgift till Europeiska utvecklingsfonden i tid. Det innebär också ett brott mot den svenska budgetlagen. I den svenska budgetlagen står inte bara att regeringen ska göra vad den kan för att se till att utgiftstaket inte överskrids, utan det står att de åtgärderna ska vidtas med respekt för ingångna avtal. På den punkten har regeringen inte levt upp till budgetlagen.
Vidare regleras i budgetlagen också att vi ska kräva en god hushållning med statens ekonomi. Det kan knappast vara rimligt att tänka sig att det är god hushållning med statens ekonomi att medvetet förflytta betalningen av en utgift från en del av ett årsskifte till en annan del av ett årsskifte och därmed se till att man drar på sig ökade räntor och dröjsmålsavgifter. Det är knappast god hushållning. Vi är alla överens om att statens utgifter på grund av den här manövern inte har minskat. De har tvärtom ökat.
Slutligen menar vi att regeringen här har iklätt staten en ekonomisk förpliktelse som regeringen inte har rätt att ikläda staten.
På den här punkten finns det alltså skäl att rikta kraftig kritik mot regeringens agerande, liksom förra året. Jag ber att i denna del få yrka på godkännande av anmälan i den reservation som har lagts fram i utskottet.
För det tredje tycker jag att det finns skäl att uppmärksamma det ställningstagande som utskottet gör när det gäller synen på hur EG-direktiv bereds. Det är välkommet att vi samlar oss kring uppfattningen och tydligt slår fast att det remissförfarande vi tycker är viktigt vid nationell lagstiftning också ska gälla som grundprincip vid beredning av lagstiftning som gäller EG-direktiv.
Det är en väldigt bra svensk tradition att ha ett omfattande och klokt utredningsväsende men också att se till att de förslag som kommer fram bereds på bästa möjliga sätt. Under senare år har det funnits en tendens att ersätta det klassiska remissförfarandet med remissmöten och informella kontakter som inte riktigt har kunnat urskiljas och som inte har lett till den kvalitet i processen som hade behövts. Det är utmärkt att utskottet nu slår fast att samma principer ska gälla för den här typen av lagstiftning som för vanlig nationell lagstiftning.
Jag tror också att detta är viktigt i ett Europaperspektiv. Remissförfarandet ger ju väldigt många organisationer och myndigheter som är engagerade i den europeiska debatten möjlighet att tycka till och tänka till på ett tidigt stadium. En erfarenhet vi ska dra av de senaste årens debatt om hur vi ska förankra EU-projektet bättre bland medborgarna tror jag är att se till att människor får komma in på ett tidigt stadium i beslutsprocessen. Också i det perspektivet är utskottets ställningstagande på den här punkten välkommet och förtjänar att leda till efterföljd i Regeringskansliet.