Herr talman! Ja, men nu måste vi väl ändå ha ordning och reda på argumenten! Det är ju inte så att regeringen har förorsakat minskade utgifter för staten utan ökade utgifter till följd av den straffränta som har utgått. Man kan väl inte säga att regeringen därmed har haft omsorg om rikets eller statens finanser - det är ju snarare motsatsen.
Så naiv är väl inte finansmarknaden att den inte skulle kunna genomskåda en kringgående manöver för att låtsas hålla utgiftstaket. De kan ju för övrigt höra på den här debatten.
Vi måste väl i den europeiska unionen och också i vårt eget land vara inriktade på att vi faktiskt ska följa lagar, regler och det korrekta sättet, inte finna manövrar för att låtsas hålla de regler vi åsatt oss själva. Det måste ju ändå vara utgångspunkten.
Sist och slutligen: När det gäller Regeringskansliet var det en punkt som Göran Magnusson själv tog upp, nämligen att man trycker ut en del myndighetsbeslut från Regeringskansliet till myndigheterna. Det är ju också ett argument som egentligen talar för att det kanske inte är i Regeringskansliet som expansionen ska ske.
Men återigen: Vi ska titta på det här - det har vi varit ense om - och så får vi komma tillbaka till kammaren. Jag tror att det är en viktig och central fråga det här med granskning av den mycket starka expansionen av Regeringskansliet.