Herr talman! Det är väl trist för varje kategori som drabbas av en senarelagd utbetalning. Men Kerstin Lundgren förmår inte att lyfta sig lite grann från den kortsiktiga dagspolitiken och tänka sig in i ett teoretiskt resonemang om att även en regering som hon skulle stödja skulle kunna hamna i en situation, oberoende av budgeteringsmarginaler och oberoende av hur skickligt utformad budgeten är, att man mot slutet av året riskerar att bryta igenom utgiftstaket. Då har regeringen lagligen ålagts att faktiskt vidta åtgärder.
Jag inte fått något svar vare sig av Lennmarker eller av Kerstin Lundgren på vilka anslag som en sådan regering skulle välja, utan det blir resonemang om att vi egentligen aldrig skulle försätta oss i det läget. Det är klart att man kan leva på den tron, och jag hoppas att ni kan fortsätta med era teorier och inte behöver sätta er in i den verklighet som regerandet faktiskt kan innebära. Det hade varit intressant med ett intellektuellt teoretiskt resonemang på den här punkten, men det klarar vi tydligen inte, i varje fall inte i dag.
När det sedan gäller Regeringskansliets storlek är det inte så att vi först nu har börjat diskutera detta. Vi har fortlöpande i utskottet diskuterat det och försökt resonera på lite olika sätt. Det framgår av budgetframställningen att regeringen på olika sätt motiverat varför man vill ha den här storleken. I Centerns partimotion om Regeringskansliets storlek står det bara att det är för många där och att man kan dra ned personal med kanske inte 15 men 13½ % eller någonting sådant där.