Herr talman! Det fanns en annan tid då vi inte heller hade den bästa ekonomiska budgetdisciplin i Sverige. Det var under den senaste borgerliga regeringen.
Om man ska fundera över frågan om disciplin är det också ett budskap som gavs i replikväxlingen med Göran Magnusson tidigare: Vi kommer att ha större budgeteringsmarginaler. Vi kommer att se till att vi aldrig hamnar i den situationen.
Jag tror att det är ett hypotetiskt budskap och att en borgerlig regering också kommer att kunna lida av att hamna i det. Om man verkligen ska göra allvar av det man sade innebär det att man får göra stora nedskärningar. Man får hitta områden där man skär, så att man får den här marginalen och aldrig behöver hamna i den situationen. Det är alternativet, och det blir intressant att se vilka nedskärningar man föreslår. Som sagt är det också en diskussion som snarare förs i finansutskottet än här.
Jag försöker koppla den diskussion vi nu har om att det borde finnas en bättre krisberedskap inom Regeringskansliet - det är åtminstone vad vi tror och vi har en kommission som ska titta på det - till den diskussion vi har här om att Regeringskansliet snarare borde banta eller åtminstone inte växa så mycket. Jag tycker att det finns en koppling och jag ville göra den. Jag hade inte på allvar trott att frågan om Regeringskansliets tillväxt just nu skulle ta så stor del av debatten som den har tagit.
Men det är självklart, verkligheten har visat att vi behöver en bättre krisberedskap. Kommissionen kommer att titta på hur vi åstadkommer det. Möjligen blir det också någonting som händer i KU, på det sätt som ordföranden åtminstone medialt har sagt ska ske.