Fru talman! Rubriken på debatten är just "Aktuell
debatt om det oprovocerade våldet". Fru talman, jag
tror egentligen inte att det behöver bli så mycket de-
batt, utan snarast en manifestation, ett gemensamt
ställningstagande från alla riksdagens ledamöter och
partier. Detta är ett sätt för oss att visa att det som
man talar så mycket om utanför riksdagens murar och
det som självklart upprör så många av våra medbor-
gare och förskräcker åtskilliga, det bryr vi oss verkli-
gen om och tar ansvar för i den mån vi kan som riks-
dagsledamöter.
Den ekonomiska krisen debatteras och diskuteras,
och fattas bara annat. Men jag vill påstå att vårt land
också har en värdemässig kris. Det är inte enbart
kronan som har sjunkit. Det kan också påstås att
människovärdet har sjunkit. Många uppfattar det i
varje fall så.
Och när människovärdet devalveras, då är det stor
fara å färde. Då måste självfallet riksdagens ledamöter
visa inte enbart att man registrerar och tycker illa om,
utan då måste också riksdagens partier och ledamöter
analysera vilka krafter det är som skapar människo-
värdeskrisen och försöka mobilisera motkrafter och se
till så att konkreta åtgärder vidtas. Folk accepterar
helt enkelt inte en riksdag som sitter på ombonad
åskådarplats när TV, radio och tidningar vecka efter
vecka vräker information över oss om de mest veder-
värdiga våldsbrott.
Det finns ingen naturlag som säger att våldet skall
öka och brutaliteten tillta. Vi är inte utvecklingens
fångar - om man nu i det här sammanhanget kan tala
om "utveckling"; det vore mer rimligt att tala om
"avveckling". Men vi bör kanske alla i någon mån
tillstå att politiken, att samhällsdebatten för litet syss-
lar med frågeställningar och resonemang som inte så
enkelt kan sättas upp i tabeller eller mätas i kronor
och ören. Den immateriella verkligheten får inte
många debattrundor i vårt parlament.
Barns uppväxtmiljöer, barns rätt till och behov av
etisk och moralisk vägledning, barns och ungdomars
behov av att äga motkrafter mot alla destruktiva kraf-
ter de möter, resonerar vi politiker, tror jag, för sällan
om. Att barns trygghet inte kan köpas i pengar är ju
ändå en sanning.
I går resonerade vi om den ekonomiska krisen, fru
talman. I dag resonerar vi om vad jag kallar en vär-
demässig kris. Jag vill gärna ha sagt att dessa inte
lever var sitt liv, utan att de givetvis är inflätade i
varandra. Därför är det bra att dagens resonemang
följer på gårdagens debatt.