Herr talman! Som många av de tidigare debattö-
rerna har tagit upp handlar detta också om missbruk.
Det handlar om en ökad alkoholkonsumtion och en
ökning av narkotikamissbruket i Sverige.
I dag verkar det som om vi har svårt att tackla
dessa problem och ökningen av dem. Detta trots att vi
tidigare i Sverige har haft bra traditioner av förebyg-
gande och vårdande insatser för missbrukare. Är de
nedskärningar vi gör i dag verkningsfulla om vi bara
får tillbaka kostnaderna i form av missbrukare, sociala
problem, utslagna människor, ökat våld och otrygg-
het?
Det finns tre viktiga saker när det gäller att hantera
missbruket. Den ena är förebyggande verksamhet
genom t.ex. Folkhälsoinstitutet, bra socialt skyddsnät
och en stark offentlig sektor som hindrar människor
från att falla utanför systemet.
Den andra handlar om vård. Dvs. att vi tar hand
om dem som av olika anledningar missbrukar och
behöver vård, avvänjning osv.
Den tredje är att använda sig av hårdare straff för
missbruk.
När det har blivit så att man tydligast använder sig
av det tredje och sista steget, även om det inte alltid
har varit meningen, i bekämpningen av narkotika och
alkohol tror jag att man är farligt ute. I dag försvinner
stora delar av den förebyggande verksamheten ute i
kommunerna på grund av att kommunerna inte har
råd.
Tillgången på vård för dem som redan har hamnat
i missbruk har minskat. I dag är det inte självklart att
man får vård för sitt missbruk, även om man själv vill
det eftersom kommunerna inte kan ta kostnaderna för
detta.
Vi vet alla att insatserna måste göras både på det
förebyggande området och för dem som redan har
hamnat i missbruket. Om vi gör insatserna effektivt på
båda hållen kommer vi att göra en samhällsekonomisk
vinst och en mänsklig.