Fru talman! Vad skall vi göra åt det oprovocerade
våldet? Samtidigt frågar vi oss naturligtvis vad det är
för skillnad mellan det provocerade och det oprovoce-
rade våldet. Det är en oerhört svår gränsdragning, och
det kanske egentligen inte är det viktigaste att reda ut.
Vi får se det samlade våldet som en helhet. Vi är
överens om att vi måste minska våldet. Det måste vi
göra med olika former av insatser. Det viktigaste är
insatser på lång sikt, men det utesluter naturligtvis
inte insatser även på kort sikt.
Att våldet minskas är grundläggande för alla sam-
hällsmedborgare, som då kan få ökad trygghet. Vi kan
minska antalet brottsoffer.
För oss i Centern är det oerhört viktigt att lyckas
med detta. Därför vill vi betona de brottsförebyggan-
de insatserna.
Det provocerade och det oprovocerade våldet är
alltför vanligt såväl inomhus som utomhus. Våldet
inom hemmets väggar, våld mot kvinnor och barn, har
nämnts litet grand här i dag. Jag vill verkligen betona
att det våldet ofta är oprovocerat, även om naturligtvis
mannen - som är den som i huvudsak utför detta våld
- påstår att han har blivit provocerad av olika fakto-
rer. Han kan anföra att det var odiskat i köket eller att
det stod skor i hallen när han kom hem.
Dagens debatt har sin upprinnelse i feta rubriker i
massmedierna om hemska händelser, såsom händel-
serna i Bjuv och Falun som har nämnts här tidigare. I
det sammanhanget är det viktigt att vi inte glömmer
bort de våldsinslag som äger rum dagligen inom
hemmets väggar.
Vi vet, som sagt, att det är farligt att vara inomhus
i den här familjeatmosfären. Vi vet att det är farligt på
vissa platser utomhus. Det är farligt att befinna sig i
restaurangköer om man själv är berusad, om man
själv tillhör gäng som är litet bråkiga m.m. Vi får inte
glömma att för de allra flesta människor är det ganska
ofarligt att vistas ute. Det är värt att notera detta i
dagens läge, då allt fler - framför allt de äldre - är
rädda för att ge sig ut på gator och torg. Det är värt att
notera att risken för att en skötsam individ utsätts för
våld är mycket liten.
Vi vet att droger ofta är en utlösande faktor till
våldet. Narkotika, alkohol framför allt och dopning-
medel vars betydelse har uppmärksammats på sistone
spelar en roll. Här har det framförts krav från olika
håll, också från Centern om att vi måste kriminalisera
bruk av dopningmedel.
Vi vet att de flesta inte begår våldsbrott som ett
första brott i sin brottskarriär. De allra flesta vandrar i
brottstrappan. Det är anledningen för oss i Centern att
verkligen betona tidiga insatser - tidiga och snabba
reaktioner vid ungdomsbrott och ungdomsvåld.
Vi vill jobba vidare för att få till stånd att vid varje
tillfälle när en ungdom begår brott skall denna kon-
fronteras med effekterna av sitt brott. Vi vill ha till
stånd ett medlingsförfarande vid varje tillfälle där
detta är möjligt. Man skall jobba med skadelindrande
insatser och tvingas träffa offret för att få brottsinsikt
osv.
Vi vill ge tydliga signaler till barn. Vi vill skapa har-
moniska uppväxtförhållanden. Därför betonar vi ock-
så mycket starkt familjens roll i detta arbete. Det är
familjen som har det yttersta ansvaret. Det är familjen
vi skall stödja i detta arbete. Skolan har en viktig
uppgift att stödja familjerna i detta arbete. Det är just
i skolan mycket kan göras. Mycket våld utspelas inom
skolans område. Dessutom tillbringar barnen en stor
del av sitt dygn i skolan. Därför finns det stora möj-
ligheter att där göra insatser mot mobbning och våld.
Det handlar om medieträning och om att utveckla
förståelse och medkänsla.
Just underhållningsvåldet har angetts som en av de
mest avgörande orsakerna till dagens våldsutveckling.
Samtidigt vet vi att harmoniska barn som har utveck-
lat normer och medkänsla inte påverkas nämnvärt.
Det är de svaga individerna som påverkas. Därför
måste vi naturligtvis försöka minska det hemska me-
dieutbudet.
Det finns mycket mer att göra. Men jag vill till sist
bara betona vikten av att vi alla hjälps åt. Alla vuxna
har ansvar för att vi skall få en drogfri generation och
en icke-våldsgeneration. Vi måste betona hänsyn och
tolerans för att vi skall få trygghet och rättssäkerhet.