Herr talman! Förslagen om ändringar i
hyresförhandlingslagen tycker jag man kan
karakterisera som att de präglas av det som har
kännetecknat den borgerliga regeringens agerande
under de senaste tre åren. Det handlar om
ideologisk renlärighet, långt borta från vanliga
människors vardag, förslag baserade på en
renodlad marknadsfundamentalism som i dag är
förgången t.o.m. inom EU-länderna. Varken
dagens moderna teorier eller villkoren för vanliga
människor har den moderatledda regeringen eller
dess unga strateger från Moderata
studentförbundet begripit.
Redan 1973, för 21 år sedan, på HSB:s
bostadsriksdag, uttryckte jag oro. Jag såg i
protokollet därifrån att jag sade så här: Gud bevare
mig, om Moderaterna helt och hållet skulle leda
bostadspolitiken i det här landet! Det var ändå sagt
i en debatt och vid en tidpunkt när högerns
bostadspolitik företräddes av så socialt anständiga
människor som Alf Wennerfors och Blenda
Ljungberg i Uppsala. Då kan ni ju tänka er hur man
känner sig i dag.
Nu har vi fått uppleva det här tillståndet i tre år.
tyvärr, jag hade rätt. Jag hade förmodligen mer rätt
än vad jag visste då. Moderaternas
fundamentalistiska politik har ju inte blivit bättre.
Bostadsbyggandet har t.ex. rasat med 80 % de
senaste åren. Det är en unik och samtidigt
katastrofal utveckling. Det är bara att hoppas att
den nu snart gångna mandatperiodens
bostadspolitik aldrig kommer att upprepas.
Om man skall ändra lagstiftning som berör
hyresgäster, då borde rimligen ändringarna grundas
på vad som är bäst för hyresgästerna. Särskilt
anmärkningsvärt är då att regeringen inte har
beaktat hyresgäströrelsens synpunkter i
propositionen eller ens egentligen bemödat sig att
bemöta hyresgästernas kritik, om nu regeringen
anser att hyresgästerna har fel. Det är ändå en
organisation som samlar mer än flertalet av de
politiska partierna -- i vart fall känner Jenevall och
jag till hur stora partier är nu för tiden.
Men att inte lyssna på dem är föga demokratiskt.
Vem skall man annars lyssna på för att veta vad
hyresgästerna eller kunderna, för att tala ett annat
språk, önskar?
Vi tolkar betänkandet som ännu ett steg i de
borgerliga strävandena att avskaffa den sociala
bostadspolitiken. Ett förslag som diskuteras här i
kammaren i dag är förslaget om förändringar i
SBAB. Vi har nyss diskuterat ändringarna i plan-
och bygglagen som minskar kommunernas
inflytande över byggandet. Förslagen i detta
betänkande minskar egentligen
hyresgästorganisationernas och hyresgästernas
roll.
Det gör tillsammans med tidigare bostadspolitiska
regeringsförslag bilden komplett av en
regeringspolitik som syftar till att fastighetsägare,
de som vill spekulera i mark och välbärgade hushåll
skall få ökad makt och ökat inflytande över
byggande och boende.
Det är självfallet helt emot vårt partis mål. Den
borgerliga regeringens förslag leder till ökad
segregation och bäddar för en kommande
bostadsbrist i våra större tätorter. För oss är det
oacceptabelt. Vi ser med stor oro på hur skillnaden
växer fram mellan olika bostadsområden.
En av de allvarligaste effekterna av förslagen i det
här betänkandet är att kravet i hyreslagen på lika
hyra för lika lägenhet blir mycket svårare att
uppfylla. Jag menar att det strider mot den
grundläggande bruksvärdesprincipen.
En annan allvarlig effekt är att hyresvärden vid
nyupplåtelse av lägenheten kan ge den till den
hyresgäst som vill betala mest. Med andra ord är vi
på väg mot rena marknadshyror. Segregeringen --
ekonomiskt styrd åtskillnad mellan människor --
kommer att bli fullbordad. Vi kommer att få ett
alltmer uppdelat samhälle på detta område.
En tredje allvarlig effekt som också
hyresgäströrelsen har pekat på är att
hyresgästorganisationen blir förhandlingsskyldig
vad gäller icke medlemmar. Jag tycker att det är
oerhört märkligt. Är det något slags försök av
regeringen att skriva in sig i juridikens historia? Ur
egoistisk synpunkt kan man möjligtvis förstå det,
men man kan inte acceptera det.
Herr talman! Det här är väl förmodligen -- jag höll
också på att säga förhoppningsvis -- mitt sista
anförande i denna riksdag. Det blev några år. Det
hade naturligtvis varit mycket roligare att sluta en
debatt om vi hade kunnat diskutera mer
konstruktiva och uppbyggliga regeringsförslag än
dem som vi diskuterar i dag.
Jag har varit inne på det tidigare: Det är egentligen
för mig en gåta att utskottets centerpartistiske
ordförande accepterar att leda en moderatledd
bostadspolitik. Det blir mycket Hasse och Tage här
i dag. Jag skulle med en lätt travestering av titeln
på Hasse och Tages film Släpp fångarne loss, det är
vår! vilja vädja till den borgerliga majoriteten inom
borgerligheten -- jag skall inte säga vem som leder
den: Släpp Centern loss, det är sommar! Det tycker
jag att Agne Hansson och andra hedervärda
centerpolitiker är värda.
Nu tror jag inte att de kommer att göra det, utan
det är nog andra saker som kommer att lösa den
frågan.
Till sist: Jag har hopp om en bättre framtid både för
mig själv, för landet och för riksdagen. Det är ju
snart val. Det finns nämligen en vilja till förändring
och en styrka hos inte minst unga människor i det
här landet och i våra grannländer, i Europa, i USA
och i Södra Afrika. Det finns en ökad medvetenhet
om behovet av mer samarbete och om behovet av
kollektiva satsningar och investeringar. Dessa
ökade tendenser tror jag gör att vi både i vårt land
och i andra länder i framtiden kommer att slippa
regeringar som den som vi nu har haft i tre år.
Min utgångspunkt är att framtida regeringar
förmodligen kommer att formas utifrån en ökad
hänsyn till dem som har det sämst. Hänsynen till
miljön kommer att sätta gränser. Internationell
solidaritet och rättvisa kommer att vara ledstjärnor
inte minst inom svensk bostadspolitik, hoppas jag.