Herr talman! Jag förstår att Dan Eriksson i
Stockholm och jag inte kommer att mötas i den
grundläggande synen på vilken princip man skall ha
för hyressättningen. Med rättvisa hyror menar Dan
Eriksson vad jag förstår ett system där människors
betalningsförmåga avgör vilken hyra man skall
sätta. Ett sådant system vill inte jag ha, av det enkla
skälet att då blir det bara de som har det väldigt bra
ställt som får möjlighet att välja var de vill bo.
Sedan vill jag komma med en sakupplysning. I och
för sig innebär redan dagens system ett inslag av
marknadshyressättning, nämligen där människors
betalningsförmåga kan sänka hyrorna. Det är fullt
möjligt redan i dag för en enskild att träffa en
överenskommelse som ligger under det som de
kollektiva förhandlingarna har kommit fram till.
Men jag skulle vilja ta upp de mera praktiska
konsekvenserna, för där kanske Dan Eriksson och
jag däremot kan finna ett viss samsyn.
Majoritetsförslaget innebär, förutom de
ideologiska inslagen, en hel del rent praktiska
konsekvenser, som jag skulle vilja beskriva dem
som. Flera organisationer skall förhandla om
trappstädning i samma hus. Var och en förstår vad
det innebär.
Förslagen innebär också att en organisation som
organiserar hyresgästerna inte alltid själv kommer
att veta vilka den företräder. Organisationen
kommer inte heller att kunna bestämma vad den
skall ha betalt för att utföra förhandlingsarbetet.
Ny demokrati kom in i riksdagen med buller och
bång för att motverka byråkrati och krångel. Min
fråga till Dan Eriksson är: På vilken punkt innebär
det här förslaget mindre krångel och enklare
regler? På vilket sätt bidrar det till att genomföra
de som Ny demokrati har lovat genomföra?