Herr talman! Om det har kanske jag och Ulf Nilsson olika uppfattningar. Jag hävdar att man kan bedriva fri forskning på annat än fakultetsmedel. Söker man forskningsmedel för att man har hög kvalitet i forskningen och vill ha pengar till vissa projekt kan man givetvis bestämma vilken typ av projekt man ska ha relativt fritt där också. Jag tror att Ulf Nilsson övervärderar fakultetsmedlens betydelse just när det gäller fri forskning även om fakultetsmedel är viktiga för att det kan minska administrationen vid sökandet.
När det gäller underlagen var det bra att man tog in dem. Jag har dock hört mycket kritik mot hur regeringen hanterade underlagen, att de returnerades och att man snabbt begärde vissa specifika andra saker. I så fall är det problematiskt, men jag hinner inte utveckla det nu.
Man kan fråga sig om icke-styrningen består av mer pengar och att styrelserna har fått en annan sammansättning.
Jag undrar om utspelen om att regeringen har granskat universitetskurser och är orolig och om en styrning av en specifik högskoleutbildning bara är olycksfall i arbetet och undantag som regeringen råkat göra sig skyldig till. Ska man egentligen inte ha någon detaljstyrning eller är detta början på något nytt? Hur ser det i själva verket ut på den här fronten?