Fru talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 2 och 6, men självklart står jag bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet.
När det gäller detaljstyrningen tycker vi i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet att regeringen har gått för långt när det handlar om vilka områden inom framför allt medicin, teknik och klimat som ska omfattas av de strategiska satsningarna. Vi ifrågasätter både lämpligheten att göra så pass omfattande ingripanden inom de utpekade områdena och regeringens kompetens att hantera detta.
Vi är oroliga över att denna forskningspolitik, som är mindre långsiktig och mer sårbar för enskilda intressen, saknar förmåga att se till hela landets utveckling. Vi föreslår därför att forskningsfinansiärerna får ett betydligt större utrymme för prioriteringar inom de utpekade strategiska huvudområdena.
Fru talman! Det finns en stark oro bland studentkårerna runt om i landet samt universitet och högskolor för att humaniora och samhällsämnena har fått ta stryk till följd av högerregeringens beslut angående resurstilldelningen. Vi är medvetna om att vikten av de flesta humanistiska ämnena liksom konsten och litteraturen måste motiveras på ett helt annorlunda sätt. Vi anser att det är nödvändigt att göra en omprioritering inom utbildning och forskning. Humanistisk forskning och utbildning på alla nivåer måste stärkas. Att humaniora har nedprioriterats under de senaste decennierna framgår tydligt av en rapport från Institutet för studier av utbildning och forskning.
Högerregeringens forskningspolitik riskerar att förvärra situationen eftersom den humanistiska forskningen missgynnas av de nya kriterierna för fördelning av forskningsresurserna.
Vänsterpartiet föreslår därför en satsning på humanistisk forskning. Det framgår av vår budgetmotion som vi lade fram under hösten. Vi anser att 250 miljoner kronor av totalt 1 800 miljoner kronor från de av regeringen föreslagna strategiska forskningsområdena ska ha omfördelats till 2012.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet är oroade över regeringens delvis fientliga inställning till genusforskning. Genusforskningen ses fortfarande som en suspekt verksamhet som pågår vid sidan av den traditionella vetenskapliga forskningen. Sanningen är att genusforskningen i Sverige har bidragit till att utveckla samhällskritiken och därigenom demokratin genom analyser av maktstrukturer i samhället. Genom den genusforskning som har skett inom olika ämnen har nya frågor ställts om hur kön påverkar traditionella kunskapsområden och forskningsfält.
Inom medicinen har denna forskning exempelvis inneburit många förbättringar när det gäller diagnoser och behandlingsmetoder.
Genusperspektiv på klimatforskning innebär till exempel att resurseffektiva insatser kan riktas mot den halva av befolkningen som står för den största delen av dagens överkonsumtion.
En omfattande och fruktbar teoriutveckling har skett och sker där inte bara frågor som rör kön inkluderas utan även klass, sexualitet och etnicitet.
Därför är det förvånansvärt att regeringen i världens mest jämställda land har ignorerat genusforskningen totalt i sin forskningsproposition. Regeringen reducerar genusforskningen till en fråga om jämställdhet, kvinnors hälsa, mäns våld mot kvinnor och så vidare. Det är givetvis ett politiskt ställningstagande eftersom borgerligheten alltid har förnekat att det finns en hierarkisk struktur i samhället oavsett om den utgår från klass, etnicitet eller kön. Den kraftiga kritiken i den allmänna samhällsdebatten från höger mot jämställdhetspolitik och feminism innefattar också ideologiska attacker mot genusforskningen.
Vänsterpartiet anser därför att man ska satsa på detta forskningsområde och att det bör förstärkas. Vi vill därför satsa 20 miljoner kronor för att utlysa ytterligare tolv genusprofessurer med tillhörande resurser för att finansiera doktorand- och forskarassistenttjänster. Genusforskningen ska också stärkas med ytterligare 10 miljoner kronor genom ökade anslag till Vetenskapsrådet för genusforskningsprojekt. Detta har vi skrivit i vår budgetmotion förra hösten.
Fru talman! Vi i Vänsterpartiet föreslår ett förbud när det gäller stipendier på forskarutbildningen. Att finansiera sina studier på forskarutbildningen med stipendier innebär en rad nackdelar för den enskilde doktoranden. En av de mer allvarliga konsekvenserna är att dessa doktorander inte har rätt till någon inkomstrelaterad ersättning vid sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet.
Dessutom räknas inte stipendiefinansierade studier som överhoppningsbar tid av Försäkringskassan, vilket gör att dessa doktorander inte har någon vilande SGI. Stipendierna räknas inte heller som pensionsgrundande inkomst.
Högskolorna har inte tecknat försäkringar för stipendiater. Stipendier berättigar inte heller till den automatiska övergång till doktorandtjänst som sker för doktorander med utbildningsbidrag när två år återstår av utbildningen.
När det gäller situationen för utländska doktorander är den ännu värre och villkoren mycket sämre. Därför måste regeringen tillsätta en utredning för att ta reda på hur doktorander med utländsk bakgrund egentligen har det på sina arbetsplatser här i Sverige.
Vår bestämda mening är att stipendier inte är en acceptabel finansieringsform för forskarstudenter, dels med hänvisning till den sociala och ekonomiska otrygghet som de leder till, dels för att bristen på regler gör det alltför lätt att missbruka dem.
Enligt beräkningar som gjorts av Högskoleverket 2006 skulle det kosta 28 miljoner kronor årligen, vilket kan finansieras med de ökade anslagen till universitet och högskolor.
Fru talman! Vi vill ha fler doktorandtjänster. Inom ramen för sin utbildning utför forskarstudenter en stor del av den forskning som bedrivs vid universitet och högskolor. De arbetar med andra ord med forskning.
Vänsterpartiet anser därför att de bör ha samma ekonomiska och sociala trygghet som andra som arbetar. Vi menar vidare att det också ska finnas möjlighet att skapa en bättre forskarutbildning eftersom det ger möjlighet att ägna sig helt och fullt åt utbildningen och den egna forskningen.
Dessutom finns det inget behov av att genom ekonomiska incitament skapa en konstgjord konkurrens bland doktorander. Statistiken är tydlig. De under 90-talet förbättrade ekonomiska förutsättningarna för doktorander har inneburit kortare studietid och en högre examinationsgrad samtidigt som kvaliteten på avhandlingarna behållits. Det är viktigt att se till att den kvaliteten behålls inom forskarutbildning och högre utbildning. Den svenska forskarutbildningen, som redan nu är av hög kvalitet, kommer att bli attraktivare om de studerande kan erbjudas en trygg tillvaro under studietiden.
Jag står alltså bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande lyfter jag fram endast reservationerna 2 och 6.