Herr talman! Jag tycker inte att jag fått ett klart och tydligt svar på den fråga jag ställde, nämligen: Är Centerpartiet fortfarande berett att slåss för en bra och viktig forskning vid landets samtliga högskolor? Det är en viktig fråga.
När jag analyserar den borgerliga forskningspolitiken kommer jag fram till att det finns några som går åt ett annat håll. Vi kan se på den resursfördelningsmodell som kritiserades före beslutet, och även efteråt, för att den missgynnar vissa högskolor. Jag har senast i dag läst en artikel om detta, skriven av en rektor för ett av universiteten. Det är alltså inte bara jag som säger detta, Sofia Larsen, utan det finns åtminstone en till som gör det. Dessutom känner jag till fler som säger samma sak. Så lätt ska du alltså inte komma undan den frågan.
När det gäller de stora strategiska forskningspengarna är frågan vart de egentligen går. Jo, till de stora universiteten. Jag säger inte att det är fel, men någonting säger mig att de små högskolorna har svårt att hävda sig.
Om vi tar den lärarutbildningsproposition som nyligen lades fram ser vi att det finns en risk med examensrättsprövning, som i och för sig är bra, om den blir styrd. Det kommer att innebära dramatiska effekter för många högskolor som tappar underlag och forskningsbas.
I Sydsvenska Dagbladet uttalar sig högskole- och forskningsminister Tobias Krantz om forskningen. Där tycker jag att detta kommer upp till ytan. Tobias Krantz säger nämligen att vi i framtiden nog kommer att få se att några svenska lärosäten fokuserar nästan enbart på grundutbildning medan andra kanske kommer att bli världsledande inom forskning på några få områden. Sedan åkte han till USA för att studera systemet, alltså USA-modellen.
Min fråga kvarstår därför: Står Centerpartiet fast vid att det är viktigt med forskning vid alla högskolor i hela landet, eller har ni glidit med i den tendens som nu finns att man gör en uppdelning i A- och B-lag?