Herr talman! Ja, det är helt riktigt, som Ulf Nilsson sade, att under den socialdemokratiska regeringsperioden kom det en hel del resurser just till Vetenskapsrådet för att utveckla den utbildningsvetenskapliga forskningen.
Det är klart att jag var nyfiken efter valet och den nya regeringens tillträdande på vad som skulle hända på området, därför att det var väldigt mycket argumentation från den borgerliga sidan om hur flummig och dålig skolan var, hur lite kunskaper den gav - här behövde det tas krafttag.
Är det på något sätt som man verkligen behöver ta krafttag för att långsiktigt utveckla skolans kunskapsuppdrag så är det genom att stärka forskningen. Det har varit en genomgående kritik från professionen att här är för lite forskning som verkligen berör skolan. Man jämför ibland med forskning inom sjukvården och hur betydelsefull den har varit för att bygga upp en bra och god vård. Men när ni lade fram er första budget hösten 2006 kom det inga speciella satsningar till UVK. Det kom inget heller hösten 2007 eller 2008, inte heller hösten 2009. Vi väntade då med spänning på vad som skulle hända när man kom med lärarutbildningspropositionen. Och när Sigbrit Franke hade lagt fram ett förslag, tomt på innehåll vad det gäller muskler, är det klart att jag blev besviken och tänkte på den kritik som tidigare riktats mot skolan.
Varför satsar ni då inte medel? Vi satsar faktiskt lite mer pengar än vad ni gör just för att stärka den utbildningsvetenskapliga forskningen.
Det är så, Ulf Nilsson, att ni har satsat på att sänka skatter, mest för dem som är rika och välbeställda. Det blir väl inte så mycket pengar kvar då till att satsa på utbildningsvetenskaplig forskning. Jag tycker att ni står ganska tomhänta och med byxorna neddragna i den här frågan.