Herr talman! Jag får börja med att hälsa Ulf Nilsson välkommen tillbaka till en utbildningspolitisk debatt här i kammaren.
Jag tror att Ulf Nilsson och jag är tämligen överens om att vi vill ha en förskola och skola i världsklass. För att nå dit är det viktigt att vi har pedagogiska metoder som står på en solid vetenskaplig grund.
Vi behöver en stark utbildningsvetenskaplig forskning av högsta vetenskapliga kvalitet. Det är av stor strategisk betydelse. Och den utbildningsvetenskapliga forskningen ska bedrivas i nära anslutning till lärarutbildningen och svara mot behov inom lärarutbildningen och den pedagogiska yrkesverksamheten. Utbildningsvetenskaplig forskning stärker skolans kunskapsuppdrag.
Vi socialdemokrater vill ha mer utbildningsvetenskaplig forskning, att den ska utvecklas i både omfång och kunskapsöverföring. När vi då läste den utredning som kom i december 2008 av Sigbrit Franke, som heter
En hållbar lärarutbildning
, var det med intresse som vi tog del av de förslag som fanns om just utbildningsvetenskaplig forskning, som jag tyckte gav en bra ansats för att stärka den forskningen. Hon talade om 175 miljoner kronor som skulle gå till Vetenskapsrådet avseende utbildningsvetenskap, om basanslag för uppbyggnad av kapacitet vid lärosäten, om stöd till handledning av kommunalt finansierade doktorander och om ämnesdidaktiska centrum.
I förra veckan kom sedan lärarutbildningspropositionen. Jag läste med intresse avsnittet om utbildningsvetenskaplig forskning, men jag känner mig inte så värst mycket klokare efter att ha läst det avsnittet. Var finns de ekonomiska musklerna?