Herr talman! När jag läser propositionen kan jag konstatera att ni inte ska återkomma i den frågan. Det är ungefär som Ulf Nilsson säger, nämligen att det finns en allmän anslagsökning till forskningen. Sedan får lärosätena hantera det. Men det finns ingenting om att man ska komma tillbaka om detta. Jag tror inte att det blir några pengar.
Det är intressant att Yvonne Andersson som representant för Kristdemokraterna tror och hoppas att det ska bli mer pengar. Så läser inte jag propositionen. Det ska bli intressant att följa detta.
Jag vill återvända till frågan om de yngre forskarna. Det var inte någonting som Yvonne Andersson kommenterade speciellt. Jag tycker att det är en viktig fråga att vi i framtiden får forskare som har trygga anställningsvillkor så att de kan leva på sin forskning. I dag har vi inte det. Det finns mycket att önska i fråga om att se till att det blir mer av regelrätta anställningar och en trygghet.
Vi vet att speciellt kvinnor drabbas av att det finns en otrygghet. Över 60 procent av studenterna på högskoleutbildningarna är kvinnor, men bland doktoranderna är det ungefär hälften. Det är säkert kopplat till otrygga anställningsvillkor och andra villkor för att forska. Vad vill regeringen göra åt det?
Det finns en annan sak som jag tycker är viktig att ta upp, nämligen de utländska doktoranderna. Nyligen hade vi en diskussion i utskottet om de avtal som finns mellan exempelvis pakistanska studenter och Pakistan. Avtalen är sådana att de innebär en bristande rättssäkerhet för dessa studenter. Avtalen inkräktar på de mänskliga rättigheterna. Studenterna får inte engagera sig politiskt när de är i Sverige och går på högskolan. Det är villkor som vi inte skulle acceptera för svenska studenter.
Då har jag en fråga. Vad vill Kristdemokraterna som är ett värdeorienterat parti göra för att ändra detta? Accepterar ni att vi har sådana förhållanden i Sverige för utländska studenter?