Herr talman! Det är ingen entydig uppfattning att detaljstyrningen har ökat. Jag håller helt med om att det behövs fri forskning. Vad vi har gjort i motsats till förra perioden är att öka den andel som högskolor och fakulteter disponerar själva. Den andelen av forskningsbudgeten är i procent i dag större än vad den var när Miljöpartiet var med och stödde den förra regeringen. Jag minns att jag då fick reda på hur fördelningen var, och jag var bekymrad över att andelen fakulteterna bestämde över var mindre än 50 procent. I dag är den över 50 procent. Rent faktiskt har den del forskarna själva styr över ökat.
Det underlag vi har hört flera berätta om, som ligger till grund för den strategiska satsningen, bygger också på vetenskaplig grund, dels av Vetenskapsrådet och andra forskningsråd, dels av utländska experter. Det var alltså inte politiker som satt och tyckte att man skulle satsa på diabetesforskning, utan det var experter inom akademin som plockade fram områden där Sverige skulle ha möjlighet att bedriva spetsforskning.
Avslutningsvis, bilden som Lage Rahm målar upp, att forskarsamhället som helhet talar om ökad detaljstyrning, är felaktig. Det finns förstås alltid forskare och andra som tycker att regeringen skulle ha prioriterat annorlunda; det kommer vi aldrig ifrån. Helhetsbilden är dock inte den.