Herr talman! Sofia Larsen framförde ett par saker som får mig att fundera. Jag är glad att Sofia Larsen delar vår uppfattning att det finns luckor i kvaliteten. Att de håller på att fyllas igen har vi kanske delade uppfattningar om. Det beror på hur man ser det.
Jag tycker att det är tydligt att regeringen gått ut och sagt att de i sin stora välvilja låter universiteten behålla de pengar de redan har och sedan kallar det en kvalitetssatsning. Man drar alltså inte tillbaka pengar som man skulle ha kunnat dra tillbaka för att det blivit något färre som studerar.
Ur kvalitetssynpunkt är det givetvis bra att inte dra tillbaka pengarna, men frågan är om man ska stanna där. Är det inte rimligt att faktiskt gå vidare och göra någonting som i praktiken förändrar till exempel antalet timmar som de studerande har på utbildningar, särskilt de utbildningar som i dagsläget har väldigt få timmar?
Sedan undrar jag också: Var ska regeringens detaljstyrningsmani sluta?