Fru talman! Helt kort till Inger René: Jag är fak-
tiskt uppriktigt glad över att det blev en mer nyanse-
rad bild av hur förhållandet mellan fackliga organisa-
tioner och dess medlemmar samt arbetsgivare funge-
rar i dag. Det tycker jag var nödvändigt.
Till själva huvudfrågan: Som jag refererade till ti-
digare anser den kommitté som har sett över detta att
de personer och organisationer mot vilka en skydds-
regel i grundlagen för den negativa föreningsfriheten
skulle verka borde ha rätt att någorlunda detaljerat få
veta vilka handlingar från deras sida som är förbjud-
na. Det vore trevligt att få höra om det finns några
exempel som Inger René kan ta upp.
Detta att man fördröjer a-kassa för att man har
gått ur facket osv. är definitivt inte något som jag
försvarar. Det tycker jag är helt fel, och det vore
dessutom regelvidrigt om man skulle gå vidare med
den saken. Men det finns ju andra mer töjbara fråge-
ställningar som jag tog upp i mitt anförande, t.ex.
arbetskamrater som vill övertyga om att alla ska vara
med i facket av solidaritetsskäl. Var går gränsen? Har
Inger René någon uppfattning om det?