Fru talman! Det är helt klart att linjen i reservatio-
nerna och argumentationen entydigt går ut på att man
ska stärka rättigheterna för dem som har tillgångar.
Däremot ska det vara lättare för människor att gå ur
fackföreningarna. I förlängningen ska det också där-
med vara lättare för arbetsgivare att t.ex. inte sluta
kollektivavtal. Det ligger i linje med detta resone-
mang.
Utskottsmajoriteten menar att den negativa före-
ningsrätten är tillgodosedd genom rättspraxis. Den
står inte i bokstaven i den europeiska konventionen,
utan den har uttolkats såsom en konsekvens av den
positiva föreningsfriheten av domstolen i Haag. Detta
har också följts i svensk rättspraxis i Arbetsdomsto-
len.
Äganderätten har ett starkare skydd i vårt land än
vad den har eljest och i den europeiska konventionen
för mänskliga rättigheter. Det finns ingen anledning
att ytterligare stärka den, för egentligen är äganderätt
på sätt och vis också en grund för övermakt. Ägande-
rätt till vissa tillgångar är den enes rätt att disponera
t.ex. kapitaltillgångar, och den ger därmed makt över
andras arbete och andras liv. På det viset grundlags-
fäster man på sätt och vis ojämlikheten i samhället.