Fru talman! Alla människor har vissa gemensam-
ma grundläggande behov. Till dessa hör behov av
kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra män-
niskor. Kärleken är en viktig drivkraft för såväl per-
sonlig som samhällelig utveckling. Min syn är att
kärlek och sexualitet mellan människor av samma
kön är lika mycket värt som kärlek och sexualitet
mellan människor av olika kön. Öppenhet och respekt
gentemot homo- och bisexualitet är en förutsättning
för att alla ska kunna leva ett värdigt liv oavsett sexu-
ell läggning eller könstillhörighet. Tyvärr visas fortfa-
rande i vårt samhälle en intolerans gentemot homo-
sexuella, bisexuella och transpersoner. Det tar sig
uttryck i olika trakasserier. De hätska reaktionerna
mot utställningen Ecce Homo och det våld som har
riktats mot homosexuella och deras möteslokaler, inte
minst under det senaste året, talar sitt tydliga språk.
Homo- och bisexuella är män och kvinnor i olika
åldrar, med olika etnisk bakgrund, religion och poli-
tisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklas-
ser, från städer och från landsbygden. Det enda som
skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan
att älska och känna sexuell attraktion till någon av
samma kön.
Självklart ska också transvestiter, transsexuella
och andra transgendergrupper omfattas av samma
skydd mot diskriminering och våld som homosexu-
ella och bisexuella. Riksdagen har också gjort utta-
landen vid flera tillfällen under de senaste ca 30 åren
som går i den här riktningen. Men trots riksdagens
alla ställningstaganden diskrimineras fortfarande
homosexuella, bisexuella och transpersoner.
Tolerans och respekt måste skapas för människors
rätt att välja vem de vill leva med, oavsett kön, och
att uttrycka sin könstillhörighet som de själva vill,
oavsett biologiskt kön. Vi som parlamentariker i
Sveriges riksdag bör medverka till att belysa och
synliggöra situationen för människor med olika sexu-
ell läggning och könstillhörighet. FN:s konvention
om människors lika värde och likhet inför lagen
måste efterlevas. Vår strävan bör vara att nå dit där
lagstiftningen inte diskriminerar och särskiljer. Så
länge en människa inte skadar andra människor eller
inskränker en annan människas frihet måste hon eller
han ha rätt att välja hur hon eller han vill leva sitt liv
och möta tolerans och respekt för detta.
Arbetet med att bekämpa våld, hot och diskrimi-
nering mot homosexuella, bisexuella och transperso-
ner måste bedrivas inte bara i Sverige utan också i
internationella forum som Nordiska rådet, EU, FN
och Europarådet.
Fru talman! Utskottets majoritet hänvisar i sitt ytt-
rande över den här frågan till att den nyligen tillsatta
Författningsutredningen får tilläggsdirektiv med upp-
drag att föreslå hur funktionshindrades och andra
utsatta gruppers delaktighet och jämlikhet i samhället
ska komma till tydligare uttryck i regeringsformens
1 kap. 2 §. I uppgiften ingår det också att bedöma om
bara personer med funktionshinder ska framhållas
eller om också andra grupper uttryckligen ska nämnas
i stadgandet. Detta är, enligt min mening, inte till-
räckligt. Samhället måste redan nu visa att övergrepp
och diskriminering på grund av sexuell läggning inte
accepteras. Vi som är reservanter i den här frågan i
utskottet är mycket angelägna om att riksdagen klar-
gör att våra grundlagar måste bli entydiga på den här
punkten. Därför bör riksdagen redan nu slå fast att ett
diskrimineringsförbud ska införas i regeringsformen.
Det är också, fru talman, beklagligt att personer
med transsexuell läggning i dag undantas från det
diskrimineringsförbud som gäller för personer med
annorlunda sexuell läggning. Därför vill vi att rege-
ringen ska presentera ett förslag om förändringar i
diskrimineringsskyddet som innebär att det också
omfattar transpersoner. Europaparlamentet har utfär-
dat rekommendationer rörande de transsexuella som
bl.a. innebär ett lagstadgat förbud mot att dessa dis-
krimineras i arbetslivet. Svensk lagstiftning bör sna-
rast anpassas till dessa rekommendationer.
Fru talman! En annan typ av diskriminering är
den som riktar sig mot dem som vill ha rätten att stå
utanför olika sammanslutningar. De är visserligen
skyddade genom Europakonventionen. Men det tycks
inte hjälpa. Trots att Arbetsdomstolen vid flera till-
fällen har gjort klart att en medlem i en facklig orga-
nisation har rätt att lämna organisationen på egen
begäran händer det fortfarande att fackliga organisa-
tioner nekar eller hindrar medlemmar som begär
utträde. Det finns också fackliga organisationer som
försöker hindra en arbetsgivare som vill anställa nå-
gon som inte tillhör facket. Självklart ska regerings-
formens fri- och rättighetskatalog innehålla skydd för
den enskildes rätt att stå utanför en organisation.
Därför bör det i grundlagen tydligt framgå att enskil-
da utan organisationstvång kan ingå icke kollekti-
vavtalsbundna arbetsrättsavtal. Jag stöder naturligtvis
utskottsminoritetens krav på att riksdagen hos rege-
ringen ska begära ett förstärkt skydd för den negativa
föreningsrätten. Jag kan inte förstå, fru talman, att
inte hela utskottet ställer upp på detta.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 och 2.