Herr talman! Vårt existerande utbildningssystem säger: Det spelar ingen roll när du lär dig någonting. Du har alltid tid och du har alltid möjlighet att komplettera, så ta det lugnt!
Det utbildningssystem som vi behöver borde säga: Ta vara på din begåvning! Det finns inte en enda människa som saknar begåvning. Upptäck glädjen i kunskapen i tid! Det finns ingen kunskap som sitter så bra som den som är förvärvad när hjärnan är öppen och mottaglig under barndomen och de första ungdomsåren.
Frågan är: Är vi verkligen så elaka, så grymma och så våldsamt exploaterande som vi alldeles nyss beskrevs när vi försöker skapa betydligt fler möjligheter för människor att utvecklas? Tappar man den första ingången i kunskapsvärlden är det mycket svårare.
Jag vill övertala mina vänsterarbetskamrater. Jag har jobbat mycket länge med till exempel språkutbildning för invandrare och har på nära håll sett att hur mycket de än vill i en viss ålder hinner de inte i kapp. Ett utbildningssystem som grundas på att det inte spelar någon roll
när
du lär dig och
vad
du lär dig är ett felaktigt byggt utbildningssystem.
Mina vänner socialdemokraterna - ni som är så stolta, inte nöjda men stolta, över det som ni åstadkommer! Om ni har en så bra skola och om ni har en sådan kunskapsutveckling i Sverige; varför behöver ni då denna vuxenutbildning? Varför måste människorna komplettera och komplettera och reparera och reparera? Nej, vi ska ha en vuxenutbildning som ger människorna möjlighet att komplettera sina utbildningar. Vi ska ge dem möjlighet att omorientera sig. Det är inte sant att vi slaktar komvux. Det är ungefär en tredjedel av den statliga satsningen som vi tar bort. Men vi satsar mycket mer på KY och vi satsar mycket mer på en utveckling av den kunskap som är näst intill omöjlig att förlora under livet - den kunskap som man får som barn.
Jag kan komma med ett mycket enkelt vittnesmål om detta. Av alla mina språk är det språk som sitter bäst, som sitter också i sömnen, det språk som jag lärde mig när jag var åtta nio år. Jag lärde mig det tillsammans med min mormor, som jag älskade, och som gjorde grammatikövningar, diktamen,
conjugaisons
och
declinations
. Den franska ambassadören älskar mig därför att min franska är korrekt.
De språk som jag lärde mig mycket senare har lidit väldigt mycket. Halva ryskan är borta och tyskan är som om den aldrig hade funnits. Det är språk som jag lärde mig i 20-årsåldern. De höll inte för den stora chock som utvandringen och invandringen betydde när jag fick lära mig svenska i 30-årsåldern på ett mycket mer dramatiskt sätt. Det var mycket svårt och det gjorde ont under hela den tid som jag kämpade för att få språket.
Det ni säger är inte sant! Inbilla inte människorna att man hela tiden kan komma i kapp, för det är inte sant. Uppmuntra ungdomen! Skapa en tro på skolan! Skapa en tro på inlärningens glädje, för det är en glädje när man lär sig att komma ut.
Det är därför våra budgetberäkningar ser ut som de gör. Jag vet att det kommer repliker nu om att vi offrar de svagaste och vill slå mot de arbetslösa. Snälla ni - Ams har tillräckligt mycket pengar för att hjälpa människor att komma fort tillbaka till arbetslivet när de faller bort. Det behövs inte satsas på två tre olika ställen i Sveriges budget för ett och samma mål.
Jag yrkar bifall till reservation 22 under punkt 22 av en ideologisk anledning. Det är bra med konkurrensutsättning i vuxenutbildningen. Jag är mycket glad över att vi nu har lyckats få in den här bestämmelsen om att också folkhögskolorna ska få anordna sfi-utbildning. Egentligen behövs det ännu fler studieanordnare. En människa som befinner sig i en svår situation och behöver en omorientering i livet ska kunna hämta kunskap från olika håll. Finns det bara ett system så är människans frihet betydligt mer begränsad. Det har jag också sett under hela mitt liv i Sverige, som börjar bli lite längre än mitt liv i Rumänien. Det är konstigt, eller hur?
Och vad har jag sett? På den tiden när jag lärde mig svenska var det mycket lätt att välja den kurs som passade personen och individen. Det fanns många anordnare. Hela det alternativa utbildningssystemet med studieförbund och folkhögskolor erbjöd sfi-kurser. Då kunde man välja precis den kurs som passade en. Det fanns mycket långa - alltså sex timmar om dagen - och intensiva kurser som gav möjlighet till den som verkligen ville lära sig svenska snabbt.
Sedan såg jag hur man kommunaliserade detta och hur det blev stora klasser och konstiga kombinationer av personer med helt olika bakgrund, byråkrati och väntetider för att få komma. Om det bara finns en studieanordnare så finns det betydligt mindre flexibilitet i systemet. Därför är det bra att vi har lyckats få folkhögskolorna in på arenan. Det behövs också andra. Det behövs en möjlighet för den som studerar att påverka genom att själv välja den kurs som passar en.
Innan jag slutar vill jag påminna om den eviga diskussionen om utländska akademiker. Egentligen skulle jag vilja gråta över detta. Det är mitt sjunde år i riksdagen. Jag har snackat ihjäl mig här. Jag har skrivit motion på motion och interpellation på interpellation. Ingenting har hänt. Enligt Integrationsverket gäller det några tiotusentals personer som är antingen fel sysselsatta eller totalt arbetslösa. Några hundra av dem kan få plats efter mycket om och men på högskoleutbildningar. Resten har inte en chans. Lösningen finns under näsan på oss. Den finns i handlingarna, i ett särskilt yttrande. Om vi hade Internetkurser som skulle ligga på alla dessa center för flexibelt lärande så skulle människor gå och öva juridiksvenska, sjukvårdssvenska eller de andra yrkesspråkvarianter som människan behöver. Sedan skulle högskolan eller universitetet utfärda ett intyg över att detta är avklarat. Då skulle inträdet till yrket bli betydligt enklare.
Redskapet för en akademiker är yrkesspråket, framför allt skriftspråket, mina vänner. Man tränar för lite skriftspråk i Sverige över huvud taget - också svenska ungdomar. Men man tränar skriftspråket alldeles för lite för människor som måste skriva läkarintyg, läkarjournaler, rättsintyg och så vidare. Hur ska de kunna göra detta? Låt oss säga att de kommer in i yrket. Då måste de hela tiden springa till arbetskamraterna och få texter korrigerade som är felaktigt skrivna. Det kan inte fungera.
Jag förstår inte varför den här frågan inte har rört sig ur fläcken. Om det är sant att det är 30 000 personer som det gäller så behöver vi med den takt som vi har i dag 200 år innan de kommer in i yrket, och då är de döda för länge sedan.